- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
146

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 4. Daljunkern. Västerås' recess. Kröningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV VASA

giftermål», som de gjorde, att brudvigsel hölles med mässor,
som av ålder varit brukligt, samt att — framför allt —
köttätande om fredagar eller lördagar måtte avskaffas och straffas.
Anmärkningarna visade, huru fånget rådet ännu var i de
katolska föreställningarna och på samma gång huru ringa
förståelse det hade för situationen. Vad konungen svarat är ej bekant
— det var ej mycket att svara på —, men kröningen
försiggick den 12 januari i domkyrkan, där mäster Olov höll en
märklig kröningspredikan, och åtföljdes av ett stort riddarslag.
Nu avlade också konungen sin konungaed och rådet sin rådsed
men med vissa betydelsefulla förändringar. I konungaeden, vars
lydelse man i övrigt icke känner, uteslöts i varje fall förpliktelsen att
skydda den heliga kyrkan och dess personer, och måhända innehöll
den ej annat än löftet att »vara riket huld och trogen och bruka
svärdet till att avvärja övervåld och orätt». Rådseden avvek
likaledes från Landslagens formulär, innehöll endast löften att vara
konungen trogen, utöva rådgivarkallet efter bästa samvete, ej
röja vad som borde hållas hemligt eller vara i råd och dåd att
fördärva någon till liv eller gods. Den ryktbara punkten om
att styrka konung och allmoge att ömsesidigt hålla sina eder
saknades. En egendomlig uppfattning av Landslagens helgd
framträder emellertid i dessa i en hastig vändning gjorda
förändringar.

* *

*



Vi återvända till Daljunkern. Under den laglöshet, som
denna tid rådde i Norge, särskilt i det nordanijällska, hade
svenska uppviglare där alltför lätt funnit skydd, och de
maktägande, doktor Vincent Lunge och ärkebiskop Olov, synas ha
varit alltför benägna att fiska i grumligt vatten. På våren 1527
finner man Daljunkern i Norge, där emellertid ärkebiskopen
ännu icke ville veta av honom. Han begav sig därifräån genom
Värmland tillbaka till Dalarne, och på hösten var han åter i
Trondalagen, där han nu rönte ett bättre mottagande. Han
upptogs av ingen mindre än den myndiga fru Inger på Östråt,
som kort förut skyddat Peder kansler, och henne synes han
fullständigt ha lyckats övertyga om att han var den han utgav

1 46

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free