Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
innebar, att kyrkan själv, naturligtvis under vederbörlig kontroll,
skulle få ordna sina inre förhållanden i avseende på gudstjänsten
eller kulten, undervisningen med mera dylikt. Det var ju ej
sagt, att vad som nu skedde skulle i framtiden upprepas, men
så blev tid efter annan fallet. Närvarande voro biskoparna i
Strängnäs, Skara och Västerås, representanter för de svenska
stiftens prästerskap, bland dem även Stockholms stads
sekretarius mäster Olov, för Vadstena kloster samt för dominikan- och
franciskanordnarna. Ett fyrtiotal personer namngives. Besluten,
vilka ej utan svårighet kommo till stånd, daterades den 7
februari och trycktes genast. Här uttalades nu till en början som
prästerskapets ämbetsplikt att »rent och oförmängt» predika Guds
ord, varöver biskoparna borde hålla tillsyn. Vid domkyrkorna
skulle minst en gång om dagen hållas en föreläsning i den
Heliga skrift med utläggning, likaså i alla skolstugor. I städerna
skulle lärda män sättas till kyrkoherdar, till vilka enfaldiga
präster på landsbygden vid behov kunde taga sin tillflykt — det
blev för framtiden också praxis. Ett par korta föreskrifter
gåvos om predikan, men därjämte uttalades önskningar, ehuru ej
i beslutet upptagna, om utgivande av en postilla till prästernas
ledning och en svensk handbok, och även andra frågor ha
varit före utan att i beslutet beröras. Påvens dispenseringsrätt
i vissa äktenskapsmål skulle utövas av lämpliga personer i
Sverige — det var den enda punkten, som berörde förhållandet
till Rom. Överflödiga helgdagar skulle efter vart stifts
lägenhet avskaffas. Slutligen ägnades särskild uppmärksamhet åt en
rad ceremonier för att förklara deras innebörd och förekomma
deras missbruk. Här uttalades de evangeliska grundtankarna,
att sådana ceremonier i och för sig ej medförde någon särskild
»makt», att vigt vatten och andra vigda föremål eller bilder icke
utövade någon magisk verkan utan endast vore tecken till inre
rening eller tjänade till åminnelse, varjämte praktiska vinkar
infogades: »det vore bättre att giva de fattiga sina ljus än sätta
dem framför helgonbilder»; att kyrkobyggnad ej hölles för
någon »besynnerlig gudsdyrkan», utan att folk där kunde samlas
för att höra Guds ord: »Gud bor icke i de hus, som äro byggda
med människohänder»; att fastor ej innebure något särskilt för-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
