Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOMÖTET I ÖREBRO
tjänstfullt utan endast avsågo »att späka vår kåta lekamen»; att
helgdagar voro fördenskull inrättade, att man skulle hava tid
att höra Guds ord och att de, som arbetade, skulle få vila från
sitt arbete. Till sist framhölls vikten av att folket finge upplysning
om meningen med pilgrimsfärder, att sådana om möjligt kunde
upphöra m. m. Det var försiktigt avfattade beslut och
förklaringar, ehuru den evangeliska grundtonen klingar igenom dem,
avsedda att icke alltför mycket stöta för huvudet det katolska
prästerskapet och munkarna, vilka ju också voro
representerade. I själva formuleringen igenkänner man lflerstädes mäster
Olovs tankegång och språk. Det torde ej varit stort flera än
ordföranden och Stockholms stads sekreterare, som verkligen
omfattat de reformatoriska åsikterna, och det torde ej haft
sig lätt för dem att genomdriva vad man på mötet uppnådde.
Också väckte besluten anstöt på mer än ett håll. När
mäster Olov återvände till Stockholm, mötte honom en storm av
ovilja från det i huvudstaden numera ganska talrikt
representerade tyska elementet. Man beskyllde mötet att ha »trätt från
evangelio och låtit det komma på det gamla igen» genom att
tillstädja en mängd vidskepliga ceremonier. En tysk predikant vid
namn Tileman uppträdde närmaste söndag på Södermalm, trots
förbud, med en predikan, som utan tvivel riktade sig mot
beläten i kyrkorna, vigvatten, vigda palmkvistar och dylikt och
måhända framkallade några oroligheter. Det skedde under
konungens frånvaro, och borgmästare och råd hade svårt att
bevara ordningen. Det är dessa ofullständigt kända tilldragelser,
som i förening med en ett par år tidigare hållen predikan av
den tyske resepredikanten och körsnären Melkior Hoffman,
vilken många år efteråt såsom vederdöpare slutade sina dagar i
fängelse, synas ha givit upphov till den senare förvirrade och
vrängda traditionen om uppträdandet av vederdöpare i
Stockholm, själva Knipperdolling och Melkior Rink, av vilka
ingendera någonsin varit i Sverige, om en stormlöpning mot
helgonbilder, orgelverk, tavlor och andra kyrkoprydnader och om en
allmän lekmannapredikan, i det pälsmakare, skomakare och snart
sagt var man skulle tagit sig för att predika.
Men ännu större anstöt torde Örebrobesluten väckt hos den
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
