Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOMÖTET I ÖREBRO
icke hade det, men gör den betydelsefulla anmärkningen, att
huvudskälet var ridderskapets fattigdom; eljest hade behövts
mognare överläggning. Och så framhåller han efter Tysklands
exempel, huru av sådan ränta kunnat bildas »en allmän kista och
drätsel» för underhåll av studenter, skolmästare, fattiga m. fl.,
alltså en fond för kulturella och humanitära syften, likaså huru
anslag till välgörande ändamål eller sockenprästernas underhåll ej
fölle under recessens bestämmelser. Däremot erkändes det
berättigade i att biskopar, domkapitel och kaniker »kommo kronan
till hjälp» med sitt överflöd. Men även här krävdes eventuellt
mogen överläggning, huru räntan bäst skulle användas »efter
Guds sinne». Slutligen betonades vikten av att vederbörande
själva icke överträdde recessen eller handlade mot densamma.
Utan tvivel framhöllos här synpunkter, som kunde komma och
verkligen kommo i strid med konungens sätt att tillämpa recessen.
Under 1530-talet försvunno ännu ett par av de gamla
biskoparna från den nya regeringens första år. 1534 dog den rättrogne
katoliken Peder Månsson i Västerås och fick till efterträdare
Henrik Johannis, en man av reformatoriska åsikter. Två år senare
föll biskopen i Strängnäs, Magnus Sommar, vars katolska
sympatier voro uppenbara, i onåd, hölls en kort tid fången, måste
nedlägga sitt ämbete och fick åtminstone tills vidare underhåll i
Krokeks kloster. Efterträdaren, mäster Botvid, fick nöja sig med
ganska måttliga inkomster. Det var ej längre fråga om några
kontrakt mellan konung och biskop. Det var den förre, som
bestämde underhållet.
Med förändringarna i kulten gick det under 1530-talet
långsamt. Reformatorerna själva hade 1529 uttalat sig för
försiktighet. Men snart nog utkommo evangelisk handbok, svensk
mässa och en postilla för »enfaldiga prästers» ledning. Det borde
nu ha kunnat gå fortare, men så skedde icke. I somliga stift,
t. ex. Skara, gjordes mot nyheterna ett tyst motstånd, och
mellan reformatorerna och konungen uppstod ett spänt förhållande,
som verkade hämmande, varom mera i nästa bok.
1 Jfr K. B. WESTMAN, Kultreformproblemet i den svenska reformationen,
Hist. Tidskr. 1917.
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
