Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 5. Kyrkomötet i Örebro. Uppresning mot reformationen och dennas befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
hälften mot årliga räntan. Även med de så kallade ränteklostren,
i motsats till tiggarordnarnas, avslötos stundom kontrakt; de
senare åter upplöstes småningom eller förvandlades till
helgeandshus och hospital. Därjämte började kyrkor och kloster efter
hand och systematiskt tömmas på överflödigt silver, under de
sista åren av 1520-talet icke mindre än omkring 16,000 lod.
Men den kyrkliga egendomen hotades även genom den adeln
medgivna rätten att återbörda arvegods, och i det fallet äro
klagomålen talrika över den formliga skövling kyrkorna
undergingo, i det var och en i sin stad »ryckte och kippade» ifrån
dem vad han kunde komma över och visserligen icke enbart för
att »hålla frid och rolighet i riket». Det hände för övrigt
konungen att av egen maktfullkomlighet tillbakaflytta tidsgränsen
för återbördandet, efter det ändå »var i människominne», när det
skett.
Huru vitt skilda omdömena voro om Västerås’ recess och
ordinantia, framgår av det föregående. Ett ytterligare försvar
för desamma fanns nödigt, och uppgiften löstes av den nye
ärkebiskopen, Laurentius Petri: det torde vara hans första inlägg i
de kyrkliga frågorna. Från den principiella ståndpunkt han
intog, att konungaämbete måste drivas med »makt» och hade
svärdet sig anförtrott, biskopsämbete åter med Guds ord, blev det icke
svårt att visa, att »döma och skifta lag» med därav följande böter
tillhörde konungen, att biskoparna endast ägde straffa med Guds
ord, att prästen i världsliga mål borde svara på ting o. s. v.; om
undantag gjordes för äktenskapssaker, berodde det därpå, att vid
dåvarande tidpunkt världsliga domare ej voro kompetenta att
handlägga sådana mål. Lika ringa bekymmer vållade
bestämmelserna om klostren: klosterväsende vore byggt på en lös grund
och kunde med skäl avskaffas. Större svårigheter mötte vid
andra punkter, så t. ex. rörande konungens rätt att driva bort
»obekväma» präster och tillsätta »bekväma», som motiverades
därmed, att biskoparna på den tiden varit evangelium föga benägna;
hade man »redliga och kristliga» biskopar, kunde de bruka sin
gamla rätt. Så även i fråga om den kyrkliga reduktionen och
särskilt adelns rätt att återbörda gods. Författaren måste skilja
mellan stiftelser, som »ha sin grund i Skriften», och sådana, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
