Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - II. Reformationen - 6. Den protestantiska förkunnelsen på sin höjdpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROTESTANTISKA FÖRKUNNELSEN PÅ SIN HÖJDPUNKT
första motståndarna, den danske karmelitmunken Paulus Heliæ
och doktor Peder Galle, med undantag av skriften Om
klosterleverne, där polemiken dock är alldeles opersonlig och endast
gäller institutionen, och en predikan från senare år göra hans
skrifter ett annat intryck. Han var en naivt ödmjuk natur, som
ej sökte sin ära av »hätska och spotska ord», och man finner
hos honom varken Luthers invektiv, smädeord eller kraftuttryck,
ehuru icke heller hans goda lynne. Vad man märker hos mäster
Olov är snarare en underström av tungsinthet; något tung är
även den ironi, som han stundom använder. Det saknas icke
kvicka vändningar i hans skrifter, men skämt finner man icke.
Även i sin polemik är han för övrigt finare än hans
protestantiska efterföljare i 1500-talets slut.
Vi ha redan nämnt mäster Olovs två första skrifter, de båda
bearbetningarna från 1526; till dem kan läggas en psalmbok
från samma år, som dock är känd endast genom en senare
upplaga. 1527 följde svaret på de tolv av konungen framställda
spörsmålen och vederläggningen av Peder Galle, en av hans
djärvaste skrifter. Påven med sin hop, hette det där, har
övergivit att föda Kristi får och har i mång hundra år mjölkat,
klippt och slaktat dem; prästernas yppersta ämbete är
predikoämbetet, och inga andra präster böra vara än de som predika
Guds ord; hålla söndagen helig, hålla påsk och pingst, sådana
stycken angå icke vår salighet, efter vi väl kunna varda saliga,
även om vi aldrig hölle dem, väl kan man varda salig, om man
aldrig hölle Herrens nattvard, men aldrig kunna vi varda saliga,
om vi icke varda lärda med Guds ord; det är ock att räkna
för gudstjänst, det som mannen arbetar för hustru och barn och
barnen för föräldrarna. Det var i denna skrift, som även det
reformatoriska och frigörande ordet förekom: »Icke heller ligger
stor makt däruppå, huru gammalt ett ting är men huru rätt det
är; djävulen är gammal och är dock icke desto bättre.»
Året 1528 blev hans rikaste produktionsår. Från hösten
härstammar skriften Om klosterleverne, ett harmfyllt angrepp mot
munkväsendet, framför allt tiggarmunkarna, ett försvar från religiös
ståndpunkt för människans naturbestämmelse och äktenskapet som
en »helig stadga» samt för arbetets ära och plikt. Det är endast
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
