Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Grundläggningstiden 1521-1537
- III. Uppgörelsen med Lybeck
- 2. Skulden till Lybeck och klockupproret. Kristian II:s sista restaurationsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
kor. En del av rådet utlovade, att konungen skulle ha
överseende med dem, om de ville besinna sig och hädanefter hålla inne
med dylika oroligheter, och i november antog konungen deras
anbud att lösa klockorna och gav dem »alla och var för sig» ett
tillgifts- och amnestibrev. Tiden var ej läglig för honom att »träta
med sina undersåtar», dels hade han på hösten hållit sitt bröllop,
och den unga drottningen hade inlagt förböner för dalkarlarna,
dels hotade det att bliva en verklighet, vad man så ofta hade
fruktat, med Kristian IlI:s försök att återtaga sina förlorade
riken.
* *
*
Den landsflyktige konungen över Nordens tre riken hade både
med väpnad hand och på underhandlingens väg sökt att åter
komma i besittning av sina länder, men de sammandragna
krigarskarorna hade skingrat sig och underhandlingarna blivit
resultatlösa. Sjalv ingav han hos sin kejserlige svåger varken
förtroende eller tillgivenhet, och denne hindrades för övrigt länge av
krigen med Frankrike och turkarna att lämna honom någon
verksam hjälp. De båda sjöhjältar, som för hans räkning så
länge hållit Nordsjön och Östersjön i oro, Klaus Kniphoff och
Sören Norby, försvunno 1525 och 1526 på olika sätt från
skådeplatsen. Hans ädla och uppoffrande gemål, drottning Elisabet,
dog endast 25 år gammal i början av 1526. I flera år fick
han med sitt något brokigt sammansatta hov hålla till i staden Lier
i Brabant, mottagande ett ganska njuggt underhåll från
regeringen i Nederländerna och fördrivande tiden med att lyssna
till alla de planer att åter gripa lyckan, som uppgjordes av hans
vänner och tjänare. Men mot slutet av 1520-talet tycktes
omsider ljusare utsikter öppna sig och en förhoppningens stråle
falla över hans dunkla stig. Kejsaren hade 1529 slutit fred i
Cambrai med Frans I, och den värsta faran från turkarna hade
samma år tills vidare blivit avvärjd. Han kunde nu skänka
större uppmärksamhet åt Kristian II:s böner om hjälp och tänka
på att äterinsätta honom i hans riken. Men det var ett högt pris,
som äskades därför. Kristian II måste i Lier den 2 februari 1530
lova att städse rätta sig efter konung Ferdinands och ståthålla-
1 86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0199.html
