Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 2. Skulden till Lybeck och klockupproret. Kristian II:s sista restaurationsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKULDEN TILL LYBECK OCH KLOCKUPPRORET
rinnan Margaretas vilja, att understödja kejsaren och de
burgundiska länderna mot alla fiender och att i sina riken återställa
den katolska tron. Det var ej nog därmed. Han, Luthers vän,
reformationens anhängare och kurians motståndare, måste i
Innsbruck ödmjuka sig inför en påvlig legat och låta åter upptaga
sig i den katolska kyrkans sköte. Han fick därefter av kejsaren
understöd i penningar och började värva knektar, men ännu
dröjde det mer än ett år, innan hans planer kunde sättas i verket.
Ståthållarinnan i Nederländerna hade städse motarbetat honom,
och först efter Margaretas död, 30 nov. 1530, kunde det komma
mera fart i rustningarna. På hösten 1531 hade han omsider
lyckats samla några tusen man; i Nederländerna var man
angelägen att bliva honom och hans besvärliga krigsfolk kvitt; han
fick till sist ett antal fartyg till sin disposition och kunde i slutet
av oktober avsegla från den lilla hamnstaden Medemblik i
Holland. Till honom hade slutit sig de svenska landsflyktige, icke
blott Gustav Trolle utan även Ture Jönsson, som ännu en gång
skiftade parti, och Måns Haraldsson, vilka samfällt redan året
förut sökt förmå enskilda danska stormän att omfatta Kristian
II:s sak och till kejsaren riktat en skrivelse full av de grövsta
smädelser mot konung Gustav. I september 1530 avlade de,
under åberopande av ärftlighetsförklaringen på Brunkeberg 1520,
sin trohetsed, och Kristian II lovade å sin sida att föra en god
regering i Sverige, skydda alla vid gamla rättigheter och friheter
och glömma det förflutna.
Gustav Trolle, som med obruten energi levde blott för att
tillfredsställa sitt hat, hade redan på sommaren 1531 visat sig i
Norge och därifrån sänt till Hälsingland en uppviglingsskrivelse
mot »den gudsförrädaren, gudlöse kättaren och Sveriges rikes
fördärvare Gustav Eriksson». Viktigare var, att han i Norge
trädde i förbindelse med ärkebiskop Olov Engelbrektsson och andra
katolicismens vänner i detta land, som sönderslitet av inre
tvedräkt hade ägnat den nya dynastien i Danmark endast ett kyligt
mottagande. Det hade icke lyckats för konung Fredrik att bliva
krönt i Norge, lika litet för hans son Kristian att bliva erkänd
1 Det är i nämnda trohetsed, som Hans Brask nämnes bland utfärdarna, men
hans underskrift och sigill saknas.
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
