Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 2. Skulden till Lybeck och klockupproret. Kristian II:s sista restaurationsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
öyer havet och inkastats i fästningen, och skyndade tillbaka till
Oslo, där han åter inträffade i början av mars.
Lybeckarna, vilka en gång så väsentligt bidragit till Kristian
II:s fördrivande, kunde ej gärna med sinnesro se hans försök
att återtaga sina riken, i synnerhet som detta skedde med hjälp
från Holland och kunde förutses ha till följd stora
handelsförmåner för de hatade rivalerna. Tidigt på våren utrustade de
några fartyg, som förenade sig med ett par danska; den lilla
eskadern lyckades taga några av Kristians skepp samt förse
Akershus med nytt manskap och ammunition, varpå den återvände
till Köpenhamn. Dit kommo något senare sändebud från Lybeck
och avtalade i början av maj med danske konungen en traktat,
riktad både mot Kristian II och holländarna. Nu utrustades
en större flotta om 25 skepp, ungefär lika många danska och
hanseatiska, och på densamma medföljde biskopen i Odense Knut
Gyllenstierna, Nils Lycke m. fl. med fullmakt att genom
underhandling eller våld bringa Norge åter under Fredriks välde.
Den 9 maj lyckades man bränna Kristians sista skepp, och
modet föll nu på den olycklige konungen. I stället för att lita till
den norska allmogens trohet och den hjälp, som ärkebiskop
Olov kunde lämna, i stället för att våga en drabbning för sin
sak inledde han ånyo underhandlingar, vilka drogo ut på tiden och
först i slutet av juni ledde till något resultat. Man föreslog
Kristian, mot det att han uppgåve Norge, där han ett halvt år
förut mottagit en arvhyllning, att personligen begiva sig till
farbrodern för att underhandla med honom, och han gick in därpå.
Man lovade honom personlig säkerhet och en hederlig överfart
samt gav honom till yttermera visso ett lejdebrev, som tryggade
hans rätt att, om underhandlingen misslyckades, oskadd få
lämna Köpenhamn och föras antingen till Norge eller någon ort i
Tyskland eller annorstädes. Om konungens sinnesförfattning
vittnade de brev han denna tid skrev till sin farbror och i vilka han
framställde sig som den förlorade sonen. Hans själskrafter
voro brutna. Den 9 juli lämnade flottan Norge, passerade
Helsingör, där på stranden folket stod och grät, och anlände den
24 till Köpenhamn.
Här hade under tiden samlats sändebud både från Lybeck
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
