Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 2. Skulden till Lybeck och klockupproret. Kristian II:s sista restaurationsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKULDEN TILL LYBECK OCH KILOCKUPPRORET
och Sverige för att ordna förhållandet till holländarna, vilka
också voro representerade. De sistnämnda återfingo rätten till
handelsfart genom Öresund men lovade i stället att avstå från alla
fientliga åtgärder. Därifrån hade sålunda Kristian II ingen hjälp
att hoppas. De holländska sändebuden hade redan lämnat
Köpenhamn, då i mitten av juli underrättelse anlände om den med
Kristian II slutna överenskommelsen. Den var mycket
ovälkommen; den gamle konungen berördes obehagligt av utsikten till
ett personligt möte med brorsonen och blev sjuk. Han och det
danska riksrådet bestämde sig snart för att aldrig släppa den
farlige gästen ur sina händer; man kände de sympatier, som
han åtnjöt hos en stor del av folket, och drog ej i betänkande
att på ett hänsynslöst sätt bryta den givna lejden. Man sökte
till en början förmå de svenska och hanseatiska sändebuden att
gemensamt med danskarna åtaga sig ansvaret för vad som skulle
ske men kunde ej bringa dem längre än till förklaringen, att
Kristian II borde hållas i säkert förvar, tills de hunnit inhämta
förhållningsorder av sina herrar, konungen i Sverige och rådet i
Lybeck. Danskarna beslöto då att handla deras medverkan
förutan och begagnade sig av en oförsiktig önskan, som Kristian en
gång under förhandlingens lopp efter ankomsten till Köpenhamn
uttalat, att där eller »på annan ort» få personligen komma till
tals med farbrodern. Han skulle få komma i land på annan ort,
och därtill utsågs slottet Sönderborg på ön Als, men därjämte
förbundo sig konung Fredrik, hans son hertig Kristian och några
danska riksråd att hålla den förre konungen i fångenskap för
livstiden. Man inbillade denne, att han skulle föras till
Flensburg för att där återupptaga underhandlingen med farbrodern.
Men i stället styrde fartyget kosan till Als, där Sönderborgs portar
i början på augusti öppnade sig för den förrådde konungen. Det
var ett trolöst handlingssätt mot honom, som ofta brutit sin tro,
och det skulle inom kort bittert hämna sig på upphovsmännen
själva. Den fångne konungen blev farligare än den landsflyktige.
Svenskarnas medverkan i löftesbrottet inskränkte sig till den ovan
anförda förklaringen. Ännu i augusti var konung Gustav i
okunnighet om de fattade besluten.
Samtidigt med att fadern bortfördes för att begravas i fän-
1
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
