Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Köpenhamn Ambrosius Bogbinder, hade Wullenwever satt sig
i förbindelse. Man uppgjorde en plan att befria Kristian II ur
fängelset, åter uppsätta honom på tronen och därigenom trygga
icke blott reformationen utan även demokratiska reformer. Att
de båda danska borgarna kunde omfatta en dylik plan är mindre
underligt; så mycket underbarare, att lybeckaren, vars stad nyss
bekämpat den fångne konungen, kunde vara med därom. Det
var i själva verket den första motsägelsen bland många, i vilka
Wullenwever invecklade sig under detta svindlande företag, som
gång efter annan skulle ådagalägga, huru han i själva verket
saknade statsmannens högre egenskaper. Vad som skulle ske,
om det lyckades att befria Kristian II, hade han helt visst ej
klart för sig — det är tämligen säkert, att lybeckarna aldrig
ämnade låta honom komma på tronen —, och lika oklar måste
framtiden tett sig för de båda danska folkledarna, då de sökte
för sina i mycket berättigade strävanden hjälp hos Lybeck, vars
intressen aldrig kunde sammanfalla med Danmarks.
Förbindelsen saknade från början grundvalen av verkligt förnuftig politik
och bar inom sig frön till söndring, som evangeliska och
demokratiska intressen ej kunde hindra att uppspira.
Under sådana förhållanden kunde det krig, som lybeckarna
börjat med holländarna, icke få någon längre varaktighet. Det
slöts också genom ett stillestånd i mars 1534, som medgav de
senare fri sjöfart på Östersjön. .
Men i de stora företag, som hösten 1534 av Wullenwever
planlades, skulle även Sverige komma att dragas in. Det
vittnar icke blott om mannens övermod utan även om hans
kortsynthet, att han icke sökte förebygga en brytning med denna
makt.
Fördraget med Lybeck 1529 om avbetalning terminsvis av
den återstående skuldsumman hade konung Gustav med stora
ansträngningar, ehuru icke alldeles på de bestämda tiderna, sökt
uppfylla. 1529 betalades sålunda en fjärdedel eller 17,170 mark,
1531 30,318 mark och 1532 10,983 mark. Därefter återstodo
obetalda omkring 10,000 mark. För likviden därav översändes till
konungens kommissionär i Lybeck Henrik Nyebur ett parti
smör samt klockkoppar. Då trodde sig konungen finna, delvis
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
