Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREVEFEJDEN
på grund av upplysningar från Nyebur, dels att vissa leveranser
icke blivit ordentligt redovisade, dels att vissa poster upptagits
för högt; frånräknades detta, skulle endast en obetydlighet
återstå obetalad eller konungen till och med ha något att fordra —
enligt senare beräkning skulle han betalat på olika grunder 8,800
mark eller mera för mycket, medan lybeckarna ansågo sig ha
att fordra mer än 13,000 mark —, och han befallde Nyebur att
icke utlämna några varor utan i stället använda dem för
konungens räkning. Det väckte en oerhörd förbittring. Rådet lät
belägga konungens smör och koppar med kvarstad.
Förbittringen ökades ännu mera genom Gustav Vasas vägran våren 1533
att ansluta sig till lIybeckarnas krig mot Holland. Rådet i Lybeck
var berusat av Wullenwevers högtflygande planer. Herman
Iserhel, på vars bristande redovisning felet skulle bero, var
numera en av folkpartiets ledare utom rådet. Hatet kände inga
gränser, och stora ord fälldes: den, som hjälpt konung Gustav
att komma till regeringen med 100 mark, kunde väl hjälpa till
med 500 för att han skulle komma därifrån, och Wullenwever
sades i Köpenhamn ha lovat att med konungen i Sverige
tillställa ett fastlagsspel, som icke vore svagt. De oförskämda,
högfärdiga, tölpiska »kroppsäckarna», hette det i en senare svensk
klagoskrift, hade osägligt antastat kungl. maj:t; hade de kunnat
få fatt på honom, hade de velat låta föra honom baklänges
genom staden till hån och spott och sedan avhugga hans huvud.
Gustav Vasa var ej den, som dröjde att utöva repressalier.
Vid underrättelsen om vad som timat i Lybeck lät han lägga
beslag på all lybeckarnas egendom i Sverige, arrestera alla deras
köpsvenner, som befunno sig där, och upphäva tullfriheten. Han
sökte dock ännu förekomma en brytning. Genom sin svärfader,
hertig Magnus av Lauenburg, öppnade han en underhandling,
men det förslag till förlikning, som denne uppgjorde, godkändes
icke av konungen.
Under dessa förhållanden blev det åter av betydelse att stå
väl med Danmark, och danska riksrådet hade en liknande känsla
gentemot Sverige. Utan att låtsa om den nyss ingångna
traktaten i Gent, som eventuellt även hade en udd riktad mot
Sverige, avsände man hit en beskickning, bestående av riksråden
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
