Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Efter en utflykt ner åt Trave, varunder ett antal lybska
handelsskepp togos, uppsökte de förenade flottorna ännu en gång
fienden. Tio lybska fartyg befunno sig i det smala farvattnet
mellan Fyen och Tåsinge i Svendborgssundet. Lybeckarna
tvungos den 16 juni att sätta fartygen på land för att rädda
besättningen, och nio bland dessa togos, av vilka ett, Lejonet, blev
Kristian III:s amiralsskepp. Efter att ha brandskattat de danska
småöarna inlöpte de förenade flottorna i Öresund och kunde nu
reda sig till att instänga de där belägna städerna, Köpenhamn,
Malmö och Landskrona, från sjösidan.
Under tiden hade redan i mitten av mars en del av Kristian III:s
folk under befäl av Johan Ranzau lyckats övergå till Fyen och
satte sig snart i besittning av större delen utav ön. Fienden
samlade sina krafter för att skydda staden Assens vid Lilla Bält,
där man kunde påräkna understöd från sjösidan. De kungliga
trupperna slogo läger ett par mil från staden. Här kom det
slutligen vid Öxnebjerg, en landhöjning en halv mil från Assens,
till en avgörande strid den 11 juni. Johan av Hoya förde
befälet över den lybska styrkan, och vid densamma befann sig
även Gustav Trolle. De kungligas seger blev fullständig.
Ungefär hälften av den fientliga hären tillfångatogs, Johan av Hoya
själv omkom, Gustav Trolle fördes sårad till Flensborg, där han
en tid efteråt ändade sitt oroliga liv. Efter Fyens fullständiga
erövring övergingo de kungliga till Själland, Kristian III följde
efter, och i slutet av juli inspärrades Köpenhamn från landsidan.
Kristian III lät hylla sig som konung såväl på Själland som
i Skåne, men trots framgångarna var hans läge bekymmersamt;
framför allt led han brist på penningar. Konung Gustav hade
under förra hälften av året lämnat en ny försträckning i silver
och penningar men ville ej lämna något mera, förrän han fått en
motsvarande pant som säkerhet för lånet. Kristian III beslöt sig då
i sin nöd till ett uppseendeväckande steg. Med några få
följeslagare överraskade han i september 1535 sin svåger i Stockholm
för att genom sin personliga övertalning söka förmå denne till
ytterligare hjälp, men Gustav lät ej överrumpla sig. Visserligen
lovade han ytterligare penningförsträckning men krävde i stället
som pant Akershus’ län i Norge samt hela Bohuslän. Kristian III
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
