Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Slutligen hade även några svävande frågor mellan Sverige
och Danmark varit att ordna på herredagen i Köpenhamn 1536,
till vilken Gustav Vasa avsänt ett par av sina förnämsta stormän,
Lars Siggesson (Sparre) och Gustav Olovsson (Stenbock) jämte
Kristofer Andersson. Först och främst avgav konung Kristian
den 30 november en ratifikation på 1534 års traktat med några
smärre förändringar. Vidare avgav han den 3 december en
försäkran, att konung Gustav i stället för de en gång utfästa
pantlänen skulle få den årliga uppbörden från Viken, Bohus län och
Varbergs län. I en särskild akt förband sig konungen av Danmark
att i händelse av krig komma Sverige till hjälp med 12
örligsskepp, 1,500 man, 1,000 hästar samt besolda fyra fänikor
landsknektar under viss tid, och slutligen skulle de ömsesidiga tvisterna
om jordagods avgöras på ett möte i Halmstad följande år. Men
konung Gustav godkände icke ratifikationen, förkastade utbytet
av pantlänen mot årlig ränta, och slutligen blev skiljedomen i
Halmstad aldrig av. De båda bundsförvanterna skildes åt med
ömsesidigt groll, deras samverkan under kriget hade snarare
skilt dem åt än fört dem tillhopa, och de närmast följande åren
blevo för de båda rikena en tid av slitningar, som tidtals hotade
att övergå till öppen fiendskap. Därom längre fram.
Grevefejdens utgång fick sålunda vittgående följder. Lybecks
handelsvälde var brutet, och planen att av detsamma, såsom man
uttryckte sig, göra ett nytt Venedig för att regera över hela
Östersjön hade gått om intet, de demokratiska rörelserna i de
nordtyska städerna, liksom i Danmark, voro stäckta, den danska
konungamakten framgick stärkt ur kriget, men reformationens
sak var där betryggad, Norges öde vart för århundraden
avgjort, och för Östersjöhandeln öppnades nya utsikter, ehuru varken
Sverige eller Danmark ännu kunde uppträda som hanseaternas
arvtagare. Det blev holländarna, som därav kommo att skörda
största vinsten.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
