Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundläggningstiden 1521-1537 - III. Uppgörelsen med Lybeck - 3. Grevefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREVEFEJDEN
I Danmark följdes grevefejdens dämpande av en stor inre
omvälvning. En riksdag sammankallades till den 15 oktober 1536.
Dessförinnan hade Kristian III i samråd med sina holsteinska
rådgivare och härens hövitsmän natten till den 12 augusti låtit
fängsla de i Köpenhamn närvarande biskoparna, medan de övriga
fängslades här och var i landet. På samma gång avgåvo de
världsliga riksråden en förpliktelse, att rikets styrelse hädanefter skulle
vara och förbliva hos konungen och det världsliga riksrådet,
alltså med uteslutande av biskoparna, samt att Guds rena ord
och evangelium skulle rätt predikas i landet. På riksdagen
avgav konungen en handfästning och antogs en recess, som icke
blott stadfäste nyssnämnda förklaring utan till och med upphävde
biskopsämbetet och lade biskopsgodset under kronan; därjämte
utkorades konungens äldste son Fredrik till hans efterträdare.
På samma gång avgjordes Norges öde. Här hade under
grevefejdens fortgäng söndringen alltmer gripit omkring sig i
synnerhet mellan den orolige ärkebiskop Olov i Trondhjem och
doktor Vincent Lunge, genom vilken senares bedrivande Kristian
III blivit erkänd som konung i det sunnanfjällska Norge redan
i maj 1535. Genom ett upplopp i Trondhjem jultiden 1535,
varunder Vincent Lunge mördades, sökte ärkebiskopen göra sig till
herre över situationen och satte sig i förbindelse med kejsaren och
Kristian II:s måg pfalzgreve Fredrik. Hövitsmännen på de viktigaste
slotten slöto sig åter till Kristian III, som i juni 1536 hyllades
även i det nordanfjällska. I Danmark utrustades 1537 en flotta för
att bryta ärkebiskopens motstånd, men redan innan dess ankomst
hade denne den 1 april lämnat Norge, som nu snart bragtes att
underkasta sig danske konungen. Kristian III hade i handfästningen
lovat, att om han finge Norge eller någon del därav under sitt
välde, skulle det läggas under Danmarks krona liksom de övriga
landskapen och hädanefter ej vara eller kallas för ett
konungarike. Så långt gick det icke i verkligheten, åtminstone vad titeln
angår, men landet förlorade sin politiska självständighet.
Med Nederländerna, som öppet understött Kristian III:s
fiender, ingicks 1537 ett stillestånd på tre år med rätt för Sverige
att inom viss tid ansluta sig till detsamma, vilket också skedde.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
