- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
226

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 1. Brytningen med reformatorerna. Utländska rådgivare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV VASA

såsom man tycker sig finna på hans ord, men kanske även
med en viss saknad av maktens utövning. Rådgivarna från de
tio första åren avträdde, och vem skulle träda i deras ställe?
Såsom kandidat nämnes en frälseman från Västergötland vid
namn Kristofer Andersson, av en släkt, som förde tre ekblad
i skölden och kallas Röd, vars fader omkommit i Stockholms

blodbad. Han hade med kungligt stipendium studerat vid

de protestantiska universiteten i Tyskland och blivit magister.
Hans talanger synas emellertid i stället ha tagits i anspråk på
beskickningar, och i början av grevefejden befann han sig nere vid
danska gränsen. Då träffades konungen av en ny motgång, i det
att hans sekreterare Wulf Gyler rymde 1534, förtvivlad, såsom
han själv påstår, över det upprivande arbetet i konungens tjänst
och den hänsynslösa behandlingen, och, så märkvärdigt det
låter, konungen hade ingen, som kunde skriva de tyska breven,
och måste själv »bryta sitt huvud» på dem. Mäster Kristofer
fick lov att skickas upp igen till Stockholm för att hjälpa till med
sådana brev på latin, men man finner honom snart på nya
beskickningar, och hans verksamhet i kansliet kan icke ha blivit
långvarig. Han stod emellertid högt i gunst, blev riddare och
riksråd, en av de första lekmän, som nått denna höga värdighet
väsentligen på grund av sin bildning och lärdom, och gjorde
ett rikt gifte med Måns Bryntessons änka fru Brita (Ros) till
Ervalla, varigenom han fick förnäma relationer. Behovet av en
tysk sekreterare var emellertid lika stort som förut, och man
finner konungen vända sig till snart sagt alla sina grannar kring
Östersjöns stränder för ett få en sådan i sin tjänst. Ryktet
därom bör ha spritt sig vida omkring i norra Tyskland.

Men därjämte började en så praktisk man som konung Gustav
att inse behovet av en bättre organisation av riksstyrelsen; måhända
kände han sig emellanåt trött vid att oupphörligt få personligen
ingripa. Även till hans öron nådde talet om huru långt man i det
hänseendet hunnit i sydligare länder och om »kejsarlagen», den
romerska rätten, »i vilken alla goda rådslag äro fotade och grundade,
varigenom alla städer, länder, furstendömen, kungariken rätt och
nyttigt förestås, styras och regeras, icke blott i det romerska riket
utan i hela kristenheten», och han längtade efter dessa nyheters

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free