Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 1. Brytningen med reformatorerna. Utländska rådgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN MED REFORMATORERNA
väld, partiskhet eller egennytta, på det att konungen ej skulle
bliva så överlupen som hittills; att »förfölja» alla, som sökte
åstadkomma tvedräkt i regementet eller visade otrohet mot
konungen och hans arvingar; att med trohet och efter högsta
förmåga främja hans Kungl. majestäts nytta, välfärd, vilja och
befallning och ej av någon fara eller nöd låta avhålla sig
därifrån samt att hålla hemligt allt vad i »det kungliga regementet»
beslöts. Till bekräftelse härpå fingo de närvarande på sina böjda
knän anamma den heliga nattvarden. Det var ett i Sverige
dittills ohört språk. Ur den ordrika och svamliga edsformeln
framskymtade en ny institution, regementsrådet, och ett nytt
statsrättsligt begrepp, konungadömets ärftlighet i kraft av
Guds insättande och dess egen natur.
Men därjämte anställdes en uppseendeväckande rättegång
med mäster Lars och mäster Olov. Anklagelseskriften, på tyska
uppsatt av Pyhy och sedan översatt på svenska, var ett
vidunderligt aktstycke, arg och hätsk, oredig och klumpig samt
späckad med bibelspråk. Den synes väsentligen vara byggd på lösa
och häftiga yttranden av konungen, vilken, lika orimligt som
barnsligt, gav reformatorerna skulden för alla svårigheter han
mött under sin regering. Mäster Lars’ rådslag till
reformationen och till Gottlandsresan, hans verksamhet mot klostren och
det därav framkallade missnöjet, hans skiftande uppfattning av
biskopsämbetet, hans egennytta och maktlystnad, mäster Olovs
evangeliska predikan och den impuls som den förmenades ha
givit åt »svärmeandar», hans krönika och dess uttalanden om
konungadömet: allt drogs fram och vanställdes på ett sådant sätt,
att eftertiden ej kan utreda sanningen. Som egentligt domskäl i
den dödsdom, som fälldes den 2 januari 1540, anfördes också
endast, att de båda anklagade varit medvetna om myntmästaren
Anders Hanssons sammansvärjning 1536 och förtegat densamma.
Domstolen, i vilken även ärkebiskopen, Laurentius Petri, måste
deltaga, avsände ett par av bisittarna jämte två ombud från
Stockholm, en svensk och en tysk, till konungen för att utverka
nåd, vilken också beviljades. I stället fingo de dömda erlägga
dryga böter, som för mäster Olov betalades av hans åhörare i
huvudstaden. Han själv lyckades åter komma i ett något så
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
