Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 1. Brytningen med reformatorerna. Utländska rådgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
blivit uppsatta och av de närvarande underskrivna ehuru under
protester från vissa håll, antagligen från Laurentius Andreæ och
Olavus Petri. Och syftet med förändringarna dröjde icke länge att
framträda. Ett första bevis var den fullmakt, som den 8 december
1539 på bruten svenska utfardades för magister Georg Norman att
vara ordinator och superattendent över biskopar, prelater och
andra andliga i religionssaker, med skyldighet att visitera,
examinera, insätta predikanter och avsätta dem, som befunnes
oskickliga att lära folket, samt å konungens vägnar utöva jurisdiktion.
Några »svärmiska sektepredikare och roteandar», hette det i
motiveringen, hade under evangelii sken anfört undersåtarna till
ohörsamhet och köttslig frihet emot överheten; det var ett
sidohugg mot den predikan, som under den sista tiden hållits i
huvudstaden.
Överläggningarna fortsattes i Örebro vid nyårstiden 1540 i
närvaro av von Pyhy och Norman, några svenska rådsherrar
och de tre biskoparna i Uppsala, Strängnäs och Västerås, då
även världsliga angelägenheter behandlades. Så fattades beslut
om en »landsskatt» efter nya taxeringsgrunder och antogs en
politistadga angående legodrängar m. m. Och den 4 januari
ägde en märkvärdig ceremoni rum, vars minne ej så snart
bortdog inom den svenska adeln. Konungen uppträdde i närvaro
av prinsarna Erik och Johan inför de församlade, utsträckte sitt
blottade svärd och uppmanade dem, i Guds Faders, Sons och
den Helige andes namn samt i kraft av den makt, som Gud
förlänat honom och hans kungliga och furstliga »livsarvherrar»
från arvinge till arvinge att styra och råda över dem och alla
hans undersåtar på jorden, att avlägga en vidlyftig ed. De
svuro att vara den stormäktigste lands- och krigsfursten och
herren konung Gustav och hans livsarvherrar trogna och
hörsamma i alla regementssaker, att såsom besvurna »regementsråd»
i fredstid och örligstid akta på konungens bästa, att för honom
och hans arvingar offra liv och välfärd och hos dem »såsom
hos vår allernådigste arvkonung, furstar och herrar» leva och
dö; att hjälpa till att ett gott regemente måtte hållas, konungens
»kammargods» förmeras och bland undersåtarna frid och
hörsamhet, lag och rätt bevaras, samt döma fattiga och rika utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
