Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 2. Den nya organisationen av stat och kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA ORGANISATIONEN AV STAT OCH KYRKA
belägenhet, det är en blomstermålning i stor stil. Sig själv
jämförde konungen med den helige Moses hos Israels barn.
Den dystra bakgrunden erbjöd som vanligt en skildring av den
»gruvlige blodhunden» och tyrannen gamle kung Kristian, på
vars tid Sveriges invånare ej hade frid eller ro till liv och leverne,
utan allt det som var i landet var »försoffat», deras legofolk,
pigor och drängar, så ock boskap och fä gingo både sent och
arla bedrövade ut i marken, deras gårdar, hus, åkrar och
ängar måste ligga obrukade, deras föräldrar, bröder, fränder
och vänner blevo uppoffrade och slaktade som en hop boskap
genom de förrädiska biskoparna och dessas andliga anhang. Så
uppväckte Gud konung Gustav, och huru annorlunda hade ej
allt blivit! Både människor och boskap kunde om morgonen
tidigt och med frid uppstå, drängar och pigor kunde fridliga
och gladeliga gå ut i marken och om aftonen återvända hem,
alla berg, dalar, åkrar och ängar voro lustiga och väl »tillflidda».
Och dock voro de så otacksamma och förstoppade, att de
varken ville lova Gud eller erkänna konungens förtjänst, klagade
utan skäl över skatterna, lyssnade till lösa förrädare och
svärmande andar och tänkte, liksom de själva hade gått i skola och
voro lärdare än konungen och flera goda män i riket, viljande
sätta sig själva egna regler och lärdom före. »Nej, icke så», heter
det, »vakten I edra hus, åkrar och ängar, hustru, barn, fä och
boskap och sätten oss intet mål eller tal i vårt regemente eller
religionen, ty oss bör på Guds och rättvisans vägnar och efter
allt naturligt skäl, att vi som en kristlig konung här på jorden
eder och alla andra våra undersåtar bud och regler sätta skola
och vilja.» Det är en annan tonart, även om enstaka anslag till
densamma tidigare försports, än ett tiotal år förut, då konungen
ville låta säga sig av sitt folk, om han skulle bliva vid
regeringen eller icke, då han frågade dalkarlarna om råd, huru han
skulle bära sig åt i viktiga fall. Med en dittills ohörd styrka
uppställdes nu motsatsen mellan konungen, härskaren, och
undersåtarna eller »underdånerna» såsom de lydande. Det var av
»kunglig maktfullkomlighet», som den förre, såsom »den heliga
kristna trons överste beskärmare», i sitt rike ingrep i
kyrkoorganisationen, och predikanterna ålades att, så ofta de kunde, ut-
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
