Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
formligen utlovats; i deras ställe hade erbjudits en avgäld, som
konung Gustav uppskattade till 485 gyllen, medan den årliga
räntan borde vara åtminstone 1,300 gyllen, efter fem på hundra,
»som en vän plägar taga av en annan». Andra tvisteämnen
tillstötte eller uppletades. Den svenska flottan i Öresund hade
lämnats utan proviant, sjöfolket hade lockats därifrån, en
värvare, som konung Gustav utsänt till Köpenhamn, hade kastats
i fängelse. Följaktligen, när Kristian III med några smärre
ändringar den 30 nov. 1536 ratificerat förbundstraktaten av den 2
febr. 1534 och nu önskade en ny ratifikation av konung
Gustav, sökte denne draga sig undan genom att föreslå åtskilliga
mindre förändringar, genom att yrka på ett vites utsättande för
den, som överträdde traktaten o. s. v. En dansk beskickning,
bestående av Axel Urne och Voislaf Vobisser, som i slutet av
1538 ankom till Sverige, mottogs med hårda ord. Någon
tacksamhet för den hjälp, som lämnats under senaste fejd,
förspordes icke, Berend von Melen och andra »trolösa, förtvivlade
skälmar och böswichtar», som rymt ifrån Sverige, funno skydd
i Danmark, freden i Hamburg innehöll olidliga bestämmelser,
vad konungen i Danmark i övrigt lovat vore »idel finantser och
bedrägeri», men den svenske konungen vore varken konungens i
Danmark eller någon annans undersåte och erkände ingen annan
överhet än Gud; om någon hade någonting att beskylla honom
för, ville han lida och umgälla rätt i Sverige och ej
annorstädes, och ville någon överfalla honom med list och våld, ämnade
han leva och dö bland klipporna i Sveriges rike, som en
kristen konung anstode. I det officiella svaret till sändebuden
förnyades också klagomålen: konungen hade av Danmark lämnats
utan hjälp mot sina vedersakare, ja, i Hamburgfreden nära på
stötts ut dem till rov; det vore därav tydligt, att förbundet av
den danske konungen allena avsetts till egen fördel; innan det
bekräftades, måste alla besvär avskaffas och varje blivande hjälp
fullständigt specificeras; de pantförskrivna länen, Bohus,
Akershus och Viken, måste inrymmas åt konungen av Sverige eller
i deras ställe Gottland; den svenska adelns gods i Danmark
måste återställas. Det var enligt dansk uppfattning »ett grovt
och orimligt svar», och förhållandet till grannriket blev under
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
