Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESPOLITIK 1538—1544
över dessa anspråk, och det första åtminstone var visserligen
ägnat att väcka en obehaglig överraskning; i fråga om det sista
anfördes, att den danska adeln köpt godsen av konung Hans
efter domen i Kalmar. Man gick å svensk sida in på att
hänskjuta de två första punkterna till skiljedomare, men yrkade i
stället på Kalmardomens upphävande och på kassering av den
punkt i Hamburgfreden, som rörde hänskjutande av konung
Gustavs tvister med Lybeck, von Melen och Johan av Hoyas
arvingar under danske konungens dom. Man finner även, att
det samtidigt varit tal om giftermålsförbindelser mellan de båda
konungahusen, mellan en fröken från Preussen och den svenske
»dolfin» (dauphin) prins Erik och mellan hertig Fredrik och en
svensk fröken. De värsta hindren för ett samförstånd tycktes
emellertid på detta sätt ha blivit undanröjda. Konung Gustav
befann sig ända sedan juli månad i Kalmar, och i början av
augusti hade Kristian III hunnit till Ahus, där han mottog ett
ovanligt älskvärt brev från sin svåger, vari talades om behovet
av de båda rikenas orubbliga sammanhållande i frid, endräkt
och vänskap. En månad senare, i mitten av september, kunde
konung Gustav föreslå det personliga samtalet vid gränsen.
Kristian III kom med sitt följe och slog läger nära Brömsebäck.
Konung Gustav anlände med hela sin flotta, och på en holme
hade i hast några trähus slagits upp för honom och hans
sällskap. Han inbjöds nu att komma i land, några danska riksråd
och herremän sändes till honom som gisslan, de unga prinsarna,
Erik och Johan, fördes ombord på det största fartyget för att
vara i gott förvar, varpå den svenske konungen omsider begav
sig i land och ännu en gång beträdde dansk mark. Han
mottogs av svågern med handslag, famntag, kyss och
välkomsthälsning, varpå de båda konungarna begåvo sig till den danske
konungens tält, där de hade ett enskilt samtal vid pass en
timmes tid, säges det. Under tiden höll krigsfolket på var sin
sida om gränsen, och alla de svenska galejorna vände sina »näbbar»
mot land. Efter samtalet stego de båda konungarna upp, drucko
med varandra en gång eller två och skildes åt. Det var
onekligen ett löftesrikt och högtidligt ögonblick, en ljusglimt i de
båda grannrikenas mellanvarande, men det blev ej heller mera;
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
