Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
snart bredde sig åter avundens och tvedräktens töcken över
detsamma.
Nu kunde förbundstraktaten definitivt sättas upp och
daterades den 14 september. Anspråken på ersättning för
grevefejdens kostnader lät man å svensk sida falla, men, hette det i
en paragraf i otympliga ordalag, »vad tilltal och rätt Kungl.
Maj:t, dess efterkommande eller Sveriges krona hava på
Gottland och eljest och återigen vad Kungl. Maj:t, dess
efterkommande och Danmarks krona ha till Kungl. V. och Sveriges
krona», det förbehölls båda parterna att kräva.: Tvisten om de
adliga godsen i Danmark hänsköts till skiljedomare, och frågan
om den besvärliga punkten i Hamburgfreden sparades till en
separatartikel. Det var en rad eftergifter från svensk sida.
Huvudtraktaten, som skulle gälla i femtio år, avtalade ett
anfalls- och försvarsförbund mellan de tre rikena, vilka sålunda
borde föra gemensam utrikespolitik, och bestämde den
ömsesidiga krigshjälpen, vilken skulle utgöras, även om Sverige
angrepes i Finland eller Danmark i Holstein. Hjälp skulle även
lämnas mot upproriska undersåtar. Ömsesidiga tvister, vare sig
mellan rikena eller deras invånare, skulle avgöras genom
skiljedom. Om någon konung hädanefter ville överträda förbundet,
skulle de andra rikenas invånare hindra detta och i allmänhet
de tre rikenas råd vaka över dess iakttagande, liksom »alla efter-.
kommande konungar» vid sin kröning skulle lova att i alla delar
hålla detsamma. En paragraf stipulerade ömsesidig garanti för
vad konungarna kunde bebreva åt sina »unga härskap och
efterkommande» — ett slags familjeföredrag sålunda. Andra
paragrafer åter skyddade, karakteristiskt nog, de aristokratiska
intressena. Så bekräftades »ridderskapets, adelns och undersåtarnas»
privilegier i de tre rikena, så inrycktes vissa bestämmelser till
förmån för dem, som falskeligen anklagace flydde ur det ena riket
till det andra, vilket naturligtvis i främsta rummet avsåg adeln.
1 Härmed kan svårligen avses att förbehålla Kristian III och hans
efterkommande några anspråk på Sverige, d. v. s. på unionens återställande, ehuru
FEredrik II längre fram fann för gott att tolka den mindre lyckligt avfattade frasen
så. Se utredningen hos O. SöDERQVIS Tt, »Brömsebrotraktaten 1541 och den yngre
oldenburgska ättens 9D8p8 på Sverige» i Historiska studier tillägnade Harald
Hjärne (1908).
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
