Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESPOLITIK 1538—1544
Det var emellertid ej nog med den gamla vardags- och
nabopolitiken, som hade Danmark och Lybeck till genparter och
rörde sig kring Östersjöns vatten. För första gången öppnade
sig den europeiska världspolitiken åtminstone på glänt för det
avlägsna Sverige, och ett tillfälle tycktes erbjuda sig att
uppträda på den skådebana, där kejsare och konungar och det
Romerska riket furstar rörde sig och spelet på vissa händer fördes
enligt den mest raffinerade statskonsts regler. Nu, liksom
nittio år senare, var det den sällsamma politisk-religiösa intresse-
och meningskonflikt, som framkallats å ena sidan av habsburgska
husets världshärskarplaner och Frankrikes motstånd däremot,
å den andra av reformationen och kejsarens katolska sympatier,
i vilken Sverige inbjöds att deltaga. Nu liksom nittio år senare
vart det fråga om ingenting mindre än en svensk expedition
till Nordtyskland, nu liksom nittio år senare spelade ett förbund
med Frankrike en roll. Men i enskildheterna voro förhållandena
mycket olika, icke minst därigenom, att denna gång Danmark
tjänade som ett slags förmedlare för den svenska politikens
planer och önskningar, och att denna senare i väsentlig mån
gick över Danmark.
Kristian III hade redan som ung med själ och hjärta
omfattat reformationen, såsom hertig av Holstein och med sin tyska
uppfostran kände han sig dragen till de tyska protestantiska
furstarna mera än till sin nordiske granne, så mycket hellre som
han av dem trodde sig kunna hoppas på en kraftigare och
snarare hjälp mot planerna till förmån för Kristian II och dennes
arvingar. Det schmalkaldiska förbundet intog ännu en i viss mån
respektingivande ställning; dess inre svaghet och dess ledares
politiska oduglighet hade ännu icke trätt i dagen. På en
förbundsdag i Braunschweig i april 1538 infann sig också Kristian III
personligen, och tvenne fördrag ingingos den 9 april; det ena,
med förbundet i dess helhet, gällde endast ömsesidig hjälp i
religionssaker eller därav föranledda förvecklingar, det andra,
med ett mindre antal furstar, gällde även hjälp i rent politiska
affärer. Den svenske konungen å sin sida hade redan 1537 trätt
i förbindelse med de evangeliska ständerna i Tyskland. På
kongressen i Braunschweig vart det nu tal om hans anslutning
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
