Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
till förbundet, men det mötte ett oväntat motstånd. I den
sachsiske kurfurstens följe befann sig den gamle vedersakaren Berend
von Melen, sedan flera år en högtbetrodd man i kursachsisk tjänst,
och denne hade givit en sådan framställning av sitt
mellanhavande med konungen av Sverige, att en mängd av de
närvarande förklarade sig vilja bistå honom med råd och dåd.
Förgäves hade Kristian III tagit sin svåger i försvar; han fick nu
underrätta honom om utgången och tillrådde honom enträget
att tillfredsställa den tyske riddaren. Denne lät till och med
förstå, att han ännu en gång tänkte på ett hämnde- och
erövringståg mot Sverige och troddes därvid räkna på hjälp av
Lybeck och hertig Albrekt av Mecklenburg. Den senare gav
honom verkligen ett skyddsbrev, upplät åt honom hamnar och
strömmar i sitt hertigdöme att begagna efter behov och
lägenhet och uppmanade sina undersåtar att hjälpa honom. Men
Melens makt svarade icke mot hans vilja; han utfärdade
visserligen ett kaparbrev mot Sverige för en dansk adelsman, men
denne blev fasttagen och planen omintetgjord; han säges vid
denna tid även ha trätt i förbindelse med en upprorisk bonde
i Småland, liksom kort därefter med hertigen av Preussen, men
fick för övrigt nöja sig med att utarbeta en ny anklagelseskrift
mot konung Gustav, vittnande om en ursinnig förbittring, som
han vid tillfälle ämnade publicera.
Faran för Kristian III ökades under de följande åren.
Pfalzgreven och hans gemål hade ingalunda uppgivit sina planer på
Danmark, och med Nederländerna rådde det sedan 1537 endast
stillestånd på tre år. När detta nalkades sitt slut, lyckades den
danske konungen, 1540, endast att få det förlängt på ett år, till
den 1 maj 1541. I Tyskland började den ödesdigra söndringen
mellan de evangeliska furstarna visa sig. Lantgreve Filip av
Hessen närmade sig alltmer kejsaren och sökte medla mellan
Danmark och pfalzgreven. På riksdagen i Regensburg 1541
fördes fruktlösa underhandlingar mellan en dansk beskickning
och de kejserliga; enda resultatet blev, att det senaste
stilleständet förlängdes på sex månader. Det var under sådana
förhållanden, som Kristian III fann det angeläget att komma till en
fredlig uppgörelse med Sverige. Han närmade sig därjämte
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
