Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
började sitt sista krig med kejsaren. Det var vid samma
tidpunkt, som hemma i Sverige konung Gustav fick övertygande
underrättelser om att ett allvarsamt uppror utbrutit i Småland.
Traktaten innehöll, att de båda kontrahenterna skulle i
händelse av krig på anfordran komma varandra till hjälp med en
styrka, som från 6,000 man och nödigt antal skepp i nödfall
kunde växa till 25,000 »göter eller galler, flera eller färre», och
50 skepp. Det var bestämmelser, som för dåtidens Sverige ej
gärna voro möjliga att uppfylla och som väl få skrivas på
räkningen av den svenske kanslerns fåfänga, allra helst som kravet på
ömsesidig hjälpsändning till ett antal av 6,000 man även på
anfordran skulle gälla mellan konungarna av Sverige och
Skottland. Praktiskt mer betydelsefull var den paragraf, som
betryggade ömsesidig handelsfrihet för de båda rikenas invånare
mot erläggande av dittills gällande tullumgälder. Till närmare
avtal vid ett senare tillfälle uppskötos några andra artiklar,
nämligen om en eventuell ytterligare hjälpsändning från Sverige
med flotta och krigshär, om giftermålsförbindelser mellan de
båda konungahusen och om salthandeln. Däremot fick den
svenske konungen rätt att från Frankrike utföra ett visst
kvantum salt fritt från den övliga skatten (gabelle).
Den svenska beskickningen borde nu ha återvänt, men i
stället stannade den kvar i Frankrike, skyllande på den
osäkerhet, som rådde på de tyska vägarna med anledning av kriget;
endast Norman skildes från sina kolleger och reste hem.
Kansleren uppehöll sig i södra Frankrike, inköpte hos en guldsmed
i Lyon på kredit åtskilliga klenoder för den svenske konungens
och drottningens räkning och upptog dels för eget behov, dels
gemensamt med Sten Eriksson lån av huset Fugger. Under
tiden anlände ett danskt sändebud, som hade i uppdrag att äska
ett lån om 100,000 kronor för att därmed värva ett antal tyska
legoknektar, som befunnos lediga. Det träffades då en
besynnerlig överenskommelse. Frans I erbjöd sig att betala 40,000
kronor; av dessa lämnades 6,000 kontant åt de svenska
sändebuden, resten skulle konung Gustav vid deras återkomst
förskottera, varemot Frans I i samma stund skulle lämna
motsvarande summa åt Sten Eriksson, som stannade kvar vid franska
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
