Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - I. Tyskt inflytande. Storpolitiken - 3. Utrikespolitik 1538-1544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
hänvisning till en särskild beskickning. På nyåret 1543
avsändes också Kristofer Andersson och Georg Norman till
Nordtyskland och Danmark. De skulle underrätta om konungens
avsikt att till Hessen och Sachsen skicka en särskild person,
föreslå att det personliga mötet uppskötes, redogöra för omöjlig.
heten att för närvarande undsätta konungen av Danmark med
skepp och krigsfolk och för övrigt behandla en rad mindre
viktiga frågor.
Det var detta år, som ett stort angrepp tillämnades mot
Nederländerna av Frankrike från ena sidan, hertigen av Kleve
från en annan, och på ett tredje håll räknade man på Sverige
och Danmark. En dansk flotta utrustades verkligen och seglade
till Holland men kunde ej uträtta något. Under sådana
omständigheter blev Kristian III ivrigare än någonsin på Sveriges
deltagande. I brev på brev skildrade han den farliga politiska
ställningen. De svenska sändebuden, som omsider återvände
från Frankrike, föga kände de ögonblickliga förhållandena i
Sverige och måste låna penningar av den danske
konungen, förklarade, att konung Gustav skulle själv komma till
gränsen för ett personligt möte, och Kristian III begav sig
till Åhus. När den förre ej hördes av, avsändes den 3 juli
tvenne sändebud, Birge Trolle och Erik Hansen, med en
enträgen framställning. De skulle uppmana den svenske
konungen att i Västerhavet utrusta så många örlogsskepp, som
behövdes för att landsätta 1,500 man; konungen i Danmark
skulle utrusta en lika stor flotta; vidare skulle den förre i
Tyskland värva 3,000 knektar och 6—800 ryttare, konungen i
Danmark lika många; gemensamt skulle de båda härarna under var
sin fältherre företaga ett anfall mot Nederländerna och
därigenom framtvinga »en evig fred», skedde icke detta, skulle de
burgundiska få tid på sig och med all säkerhet rikta ett
angrepp mot Sverige och Danmark; vad som gjordes, måste
göras så snart som möjligt.
Så var avgörandet om deltagande i den europeiska
storpolitiken bragt konung Gustav in på livet. Samma dag som
nämnda beskickning fick sin instruktion, hade han avsagt det
personliga mötet men försäkrade på samma gång i ett egen-
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
