Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 1. Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DACKEFEJDEN
ny taxering, som 1539 blivit ifrågasatt och som förutsatte en
räkning av böndernas kreatur. Det torde visserligen stannat vid
ett försök, men ryktet spridde sig och överdrev som vanligt;
det påstods, att till och med böndernas sädesskylar, deras
kjortlar, hättor och annat skulle räknas. Slutligen kom missnöjet till
ett våldsamt utbrott.
Denna gång var det dock icke dalkarlarna, som trädde i
spetsen. De torde i själva verket i sin avlägsna och fattiga
landsända ej så mycket berörts av de nya påbuden, åtminstone icke
av alla. Men i södra Sverige fanns en landskapsmenighet ägnad
att övertaga dalkarlarnas roll, det var smålänningarna, även de
ett styvsint, oroligt och vid självrådighet vant släkte.
I södra delen av Smålanden lågo de förnämsta bygderna,
Finnveden med Sunnerbo, Värend med sina fem härad och Möre.
Till deras invånare, särskilt till Värendsborna, ansågos de övriga
bygderna lita, och deras föredöme förmenades vara verksamt.
Men här, särskilt på gränsen mot Blekinge, levde en trotsig
befolkning med otamda seder. Slagsmål och mord eller dråp voro
inga sällsynta företeelser, och för den, som råkade i olycka,
erbjödo de stora skogarna en säker tillflyktsort, eller ock flydde
han över Blekingsgränsen, innanför vilken det ej var svårt att
köpa sig fred. Där fanns i Småland mycket folk, menade Per
Brahe, nyss uppfött, som intet annat hade vant sig till än skjuta
väl och gå vid skogen och hade skaffat sig goda vapen och
menade förty, att ingenstädes var mera folk till än hos dem,
och stod allena i deras makt vad dem syntes gilla eller ogilla,
därvid måste det bliva. Här hade det sedan gammalt ej varit
lätt att göra gällande lagbunden ordning, men det hände också,
att fogdarna tilläto sig övergrepp, och i ena fallet som det
andra var det ej långt till väld. Fogden hotades till livet eller
släpptes ej in på tinget; det hade ej så länge sedan hänt,
berättades det, att man slagit ihjäl några fogdar och burit deras
huvuden kring landet. Under grevefejden hade smålänningarna
sökt hindra det svenska krigsfolkets genomtåg, de ville lära dem
att sitta hemma och ej reta dem fiender på halsen.
I Småland fanns det även ett rätt talrikt frälse, men utom
enstaka stora ätter, såsom Trolle och Stenbock i söder, Sture,
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
