Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 1. Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
skog, sköto rådjur och högdjur; dessutom sköto de ihjäl
varandra, liksom konungens fogdar, så att ingen snart ville stanna
hos dem, höllo ej tingsfrid eller kyrkofrid och gåvo »för ett
menigt anskri, att de ville slå ihjäl alla dem, som rödklädde äro»;
lika litet utgjorde de sin tionde. Det var konungens och
frälsets intressen, som denna gång uteslutande rådde. En
konungsräfst hölls, men under väpnad betäckning, i östra Småland;
allmogen föll för ögonblicket till föga, oxar eller silver erbjödos
och mottogos som böter (silver uppbars detta år mer än 5,600
lod eller 350 lödiga mark), men konungen inskärpte stränghet;
de, som i Möre lovat böter, skulle föras till Kalmar, tills summan
erlades, eljest kunde det sista bliva argare än det första — han
insåg tydligen ej ställningens allvar. Längre fram på året
fridlystes konungens och kronans allmännings ek- och bokskog i
Småland och särskilt i Konga härad, liksom hjort, hind och rådjur;
följande år, 1538, förnyades förbudet mot nybyggen på kronans
bärande skogar och fastställdes villkor för sådanas anläggande.
Men konungsräfsten i Småland hade ej haft åsyftad verkan.
Fortfarande, liksom åren förut, höll en myckenhet löst folk till
på skogarna, de kallades också »skogstjuvar»; 1538 och 1539
förspordes åter klagomål över huru fogdar hotades till livet, deras
karlar ihjälslogos o. s. v.; 1541 utbröto oroligheter i Tjust. Nu
hade även regeringen under det tyska inflytandet givit nya
anledningar till missnöje. Om 1539 års förbud för legodrängar och
»lösningskarlar» att driva omkring utan att taga hel- eller
halyårstjänst sträckte sina verkningar till Småland, väckte det
säkerligen ond blod. 1541 följde visitationen i Småland, och samma
är fingo ölänningarna ett strängt brev att inom vissa tider ha
hö och korn i hus vid utfäst plikt, och fogdarna skulle vaka
däröver. Den nya skattläggningen efter jordetalet började
utsträckas till Småland; av prostarna fordrades räkenskaper på
tionden, vilka påstodos leda till undersökning, huru mycket var och
en sått eller skördat i ren säd. Det samlade missnöjet bröt
slutligen under en skicklig ledare ut i ett stort uppror.
Till gränsborna i södra Småland, som än höllo till i detta
landskap, än i Blekinge, hörde även en bonde vid namn Nils
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
