Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 3. Arvföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CUSTAV VASA
inre oro och söndring, att kronan skulle gå i arv inom hans
manliga avkomma. Till sist följde en påminnelse om det elände,
vari riket fordom varit, och den lycka, som väntade detsamma
under konungen och hans arvingar.
Om överläggningarna känner man ingenting, men under
dateringen 13 januari 1544 uppsattes en så kallad arvförening,
utfärdad av rådet och den meniga adeln, uppräknade namn för
namn, och beseglad av desamma men på alla ständernas vägnar,
vilka här betecknades med det sedan ofta använda uttrycket
»Sveriges medledamöter och stöd». Ingen större fara fanns för
ett rike, hette det där, än söndring mellan huvud och lemmar,
mellan regeringen och undersåtarna; en sådan söndring uppkomme
emellertid, såsom erfarenheten lärt, för det mesta genom
överhetens tvedräktiga utväljande eller »ett oordentligt och partieskt
kor och val». Fördenskull hade ständerna tagit i betraktande
å ena sidan, att konung Gustav genom släkt, börd och blod
var näst »skyld och åkommen» det kungliga ämbetet, å den andra,
att han räddat fäderneslandet och förmerat det »i salighet, frid
och uppväxt». och därför, för att visa sin tacksamhet och då
konungen både efter linjen var en naturlig arvkonung till Sveriges
krona och dessutom en vald, hyllad och stadfäst konung, anammat
hans livsarvherrskaper till Sveriges kronas rätta och nästa
arvvingar, på samma sätt som det skett genom recessen i Örebro,
vilken nu på nytt blev bekräftad, samt lovat dem trohet och
lydnad. Följaktligen, ifall konungen doge, skulle hans äldste
son hertig Erik inträda i den kungliga högheten och efter honom
hans manliga arvingar. linje efter linje, »för rätta arvkonungar
till Sveriges krona hyllade, utvalda och svurna konungar vara
och bliva». Om åter Erik doge utan mansarvingar, skulle hertig
Johan såsom »secundogenitus» inträda i regeringen som »en hyllad,
utvald och svuren konung» och efter honom hans mansarvingar,
på samma sätt eventuellt hertig Magnus och sedan den äldste
av manköns släkt, som fanns i livet, linje efter linje, så länge
konung Gustavs släkt varade, och de mest bindande försäkringar
gåvos att med liv och blod försvara dem mot alla fiender,
utländska såväl som inländska. Vidare anordnades en
förmyndarregering, för den händelse att konungen bortginge, innan närmaste
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
