Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 3. Arvföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVFÖRENINGEN
träda o. s. v.; likaså borde för att mellan bröderna bevara endräkt
och sörja för drottningens och fröknarnas framtid konungen i ett
testamente åt de förra förordna några furstendömen och åt de senare
underhåll samt brudskatt; slutligen borde bestämmelser träffas
för en eventuell förmyndarregering.
Riksdagen sammanträdde vid trettondagstid 1544 i Västerås,
och på en vecka voro förhandlingarna överstökade. Adeln var
talrikt representerad, 145 personer uppräknas, om de övriga ständernas
antal känner man intet. Sannolikt har konungen själv personligen
uppträtt, men i hans namn upplästes därjämte för ständerna ett
stort tal, vid vilket Norman lagt sista hand, i längd vida
överträffande framställningarna 1527 och 1529 men vida skilt från
dem, vad fyndighet och tankeskärpa vidkommer. Det var en i
hög grad oredig framställning, vars stundom nästan obegripliga
uttryckssätt överallt förråder översättningen från tyskan och som
i det fallet torde vara enastående i svenska riksdagshandlingar,
rik på fraser och fattig på klara tankar. Där betonades emellertid
gång efter annan överhetens gudomliga ursprung och rätt å ena
sidan, undersåtarnas plikter å den andra. Dar återkom författaren
oupphörligt till ett försvar för de kyrkliga förändringarna, angrepos
de katolska ceremonierna, liksom de katolska biskoparna, och
hävdades den evangeliska uppfattningen. Där berördes bland
annat silverskövlingen från kyrkorna, som fick ett haltande
försvar — indragningen hade skett, på det silvret ej möjligen skulle
råka i fiendehänder —, men gavs även ett slags löfte, att
detsamma skulle användas till upprättande av ett universitet, ett
»universale studium eller menig skola». Där berördes naturligtvis
det senaste upproret och framhölls med en kraft, som här röjer
ett svenskt inlägg, huru obefogat det var. då allmogen borde
ha givit konungen sina besvär till känna, i sammanhang varmed
inskärptes nödvändigheten att iakttaga laga rättegångsordning,
med vad från häradshövding och nämnd till lagman, sedan till
rikets råd och slutligen till konungen. Där erinrades om att
konungen kunde haft goda skäl att övergiva riket och prisades
hans nåd, som bibehöll regeringen, och så kom talet in på en
av huvudfrågorna, den om arvriket; rådet, hette det, hade
föreslagit och konungen nådigt samtyckt till, för att förekomma
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
