Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tyska perioden 1538-1544 - II. Striden om gammalt och fornt. Arvriket - 3. Arvföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVFÖRENINGEN
och mot dessa senare kunde talet om bördsrätten till kronan
med fördel användas. Betydelsen av förändringen kändes nog
djupt redan av de politiskt bildade i samtiden och kändes ännu
djupare av en följande generation. Hela den kungliga Vasaätten
hade med ens ryckt upp en linje över dess forna jämlikar inom
den svenska adeln. Det berättas ock, att konungen ett par
år senare gjorde ett gästabud för sina »trogna män», då drottningen
bar in konfekt och han bar in »dricka», bedjande dem göra sig
lustiga och glada, liksom konungen gjorde det själv, därför att
hans söner erkänts för Sveriges rikes arvingar, varemot de skulle
å sin sida vara dem trogna och rättrådiga herrar, så länge de
levde. Man hade i eftertiden svårt att alldeles glömma valriket.
Huru skulle man av en arvkonung kunna få tillräckligt bindande
löften i avseende på rikets styrelse efter lagen? Det blev
framtidens stora politiska problem, på vars lösning man skulle arbeta
längre än ett halvt århundrade. — Även i det erkännande, som
i förväg gavs åt ett konungens blivande testamente, ett slags
»hov- och husordning» för den kungliga ätten, och åt furstendömen
för konungasönernas räkning, låg ett nytt drag i Sveriges
statsskick.
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
