- Project Runeberg -  Sveriges historia till våra dagar / 4. Gustav Vasa /
314

(1919-1948) [MARC] Author: Oscar Montelius With: Emil Hildebrand, Ludvig Stavenow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 1. Riksstyrelsen och rikshushållningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUSTAV VASA

des även en betydande duglighet på olika områden, som också
gjorde att mången upptogs i frälsets klass. Han var icke blott
uppbördsman med biträde av en skrivare, den blivande
häradsskrivaren, han var därjämte i orterna polis- och
politimyndighet med en mångsidig verksamhet. Vidare hade han en
mångfald praktiska bestyr med skattepersedlarnas användning
på ort och ställe och allt efter olika orters lägenhet både med
bergsbruk och lanthushållning. Till sitt biträde hade han på
flera ställen en rätt stor personal. Det fanns dessutom längre
eller kortare tider ett flertal andra fogdar, landsfogdar för de
indragna kyrko- och klostergodsen, ävensom för arv- och
egnagodsen. För tionden redovisade prostarna ända till 1557, då
denna uppgift övertogs av häradsfogdarna.

Det var ej det minsta av konung Gustavs verk att på detta
sätt ha gjort slut på den medeltida uppfattningen av de större
förläningsmännens självständighet och rätt till vissa delar av riket.
Det kom en tid, då den svenska högadeln hunnit hämta sig
och började kasta längtande blickar tillbaka på den forna
härligheten. Men det nya systemet hade sina olägenheter. Den
växande lågbördiga fogdeskaran var visserligen ett ödmjukt
och beroende men ej sällan ett opålitligt, hungrigt och sniket
släkte. De voro visserligen underkastade redovisning i
kammaren, men det gick långsamt, sömnigt och kanske även
släpphänt till; det var ingen, som hade så genomträngande ögon som
konungen, och han kunde ej räcka till överallt. Klagomålen
över fogdarnas behandling av bönderna äro mångfaldiga och
berättigade; de lurade dem, liksom de lurade konungen, och
voro ofta värre än frälset såsom bondeplågare. Det saknades en
nära och effektiv kontroll, ty de då och då anställda räfsterna
eller rannsakningarna hjälpte väl blott för tillfället. Redan
under konung Gustavs regering framskymta de första
försöken att organisera större förvaltningsområden uti landsorten,
att förvandla slottslänen till sådana. Gustav Olovsson, som
många år såsom ståthållare innehade Älvsborgs län med dess

1 Fogdarnas antal var 1530 omkring sextio, i slutet av Gustav Vasas regering
över 200.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 2 21:19:34 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtvd/4/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free