Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 1. Riksstyrelsen och rikshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSSTYRELSEN OCH RIKSHUSHÅLLNINGEN
kunna och hålla oss i den måtton vid de ord, som Kristus
säger in evangelio, att arbetaren är sin lön värd»; ville Nils visa
sig välvillig, visste nog konungen, huru han skulle skicka sig
mot honom: »där må du rätta dig efter» Berömde sig någon
av att han förbättrat kronans ränta så och så mycket, fick han
till svar, att om han gjort något i den vägen, hade han ej
annat gjort än vad han var pliktig till, och dessutom prövades
hans uppgift om förbättringen och befanns måhända
underhaltig. Det är blott ett par exempel bland många. Det inträffade
också ej så sällan, ett en förläningsman begärde avsked eller att bliva
uppdraget kvitt, något som skulle varit oerhört under
medeltitiden, men det kunde då hända honom, som det gick med den
högt betrodde befallningsmannen på Älvsborg, Söffrin Kil, som
begärt att bli fri från sin beställning. Konungen hoppades, att
den ej varit honom skadlig: »Att du görs gammal och är stundom
sjuklig, kunna vi väl tro; sådana lägligheter befinna vi ock fast
hos oss. Vi kunna likväl icke ha tillfälle att bliva bekymmer,
arbete och omak förutan» Även i valet av förläningsmän följde
konungen sitt eget huvud, ehuru det visserligen alltjämt var
självfallet, att riksråden, icke minst konungafränderna bland
dem, skulle i främsta rummet tillgodoses. I övrigt levde
medeltidens föreställningar kvar däri, att län och lön i många fall
voro så gott som detsamma. På en tid, då det ej fanns
kontanta penningar att betala med, gavs i stället anvisning på tionde,
på sockendelar, på kyrko- eller klosterbönder; det fortfor länge
att alltsammans kallas förläning.
Vid sidan av de stora förläningarna utbredde sig fögderierna
över en allt större del av riket, föremål för ständiga ingrepp
från konungens sida. De sammanslogos, skildes åt eller
delades på ett sätt, som gör ett förvirrande intryck och vars
motivering undandrager sig vårt bedömande. På liknande sätt med
fogdarna, som i stor utsträckning rekryterades av lågbördiga
män; de tillsattes, avskedades, återinsattes eller förflyttades i
en ständig växling. De redovisade inför kammaren, och de
egentliga framstegen under Gustav Vasas tid bestodo i den.
grundligt omdanade bokföringen eller räkenskapsmetoden och
137
den skärpta kontrollen å kammarens sida. Av fogden kräv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
