Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 1. Riksstyrelsen och rikshushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSSTYRELSEN OCH RIKSHUSHÅLLNINGEN
heten i olika landsändar tilltog, blevo en synnerligt betungande
börda. För gäldande av skulden till Lybeck pålades både
gärder och hjälpskatter i penningar, men under de sista tjugu
åren av Gustav Vasas regering synes folket i det hela ha varit
befriat från extra penninghjälper. Det var först 1560, som den
stora silverhjälpen pålades för att bestrida Eriks engelska resa,
vilken aldrig blev av.
Men vid sidan av rikets hushållning sörjde Gustav Vasa även
för sin egen. Han tvistade med sina släktingar om arvegods
eller skiftade med dem och förstod att för sin räkning förvärva
den bästa lotten; han tog en icke obetydlig andel i den kyrkliga
skövlingen långt utöver vad Västerås recess i fråga om tiden
bestämde och ägde en ovanlig förmåga att sig till fromma låta uträkna
släktskap, på vilken anspråk kunde grundas, han köpte, bytte
eller trugade till sig välbelägna gårdar, och man sökte förvärva
hans ynnest i enskilda fall genom att åt honom upplåta, »vara
honom till nöjes», som termen lydde, med ett eller annat hemman
eller friköpte sig från strängare straff genom samma medel. Han
blev Sveriges störste godsförvärvare i alla tider och ägde till sist
omkring 5,000 hemman i rikets olika delar (utom Norrland); även
över detta »arv och eget», de blivande gustavianska arvegodsen,
upplades noggranna register; man finner i ett av dem, utförda
med Rasmus Ludvigssons klumpiga hand, konturteckningar till
jämte uppgifter om alla fiskesjöar och fiskeälvar i Svea- och
Götaland. Han var i avseende på godsförvärv blott adelns like
på den tiden, men hade ofantligt mycket större maktmedel att
genomdriva sina anspråk och beredde i detta hänseende åt den
kungliga Vasaätten en maktställning, med vilken ingen annan
ätt kunde tävla; på jordagods var det under denna tid av
naturahushållning, som även den politiska makten väsentligen berodde.
Men de arv- och egna-godsen voro ej en vanlig
privategendom. Deras avkastning användes och borde i stor utsträckning
användas till fyllande av rikets behov, och i sitt testamente sök te
konungen förekomma deras förskingring genom bestämmelsen,
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
