Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 1. Riksstyrelsen och rikshushållningen - 2. Konung Gustav som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
att de kungliga döttrarna ej skulle ha del i dessa utan få
ersättning på annat sätt. Dessutom disponerade konungen över sin
silverkammare, »herr Eskils gemak», dit kyrkornas silver och
avkastningen från Sala silvergruva efter hand samlades i konstrika
kärl eller obearbetade tackor. Han gällde med skäl som en av
Europas rikaste furstar och hade många lånesupplikanter.
2.
KONUNG GUSTAV SOM REGENT.
Vi ha i det föregående anfört många bevis på konungens
personliga ingripande. Det är detta, som åt hela hans regering
ger dess egendomliga och outplånliga karaktär. Han reser sig
huvudet högre än hela sin samtid; där finns ingen, som ställer
honom i skuggan eller ens kan nämnas vid hans sida i
riksstyrelsen; han hade ingen Axel Oxenstierna att dela äran med.
Man har antagit, att Laurentius Andreæ var en framstående
man; det är sannolikt, att så var, men man saknar tyvärr så
gott som alla medel att mellan honom och konungen dela
förtjänsten för det första årtiondets verksamhet. Pyhy utövade
onekligen ett stort inflytande, men konungen synes ganska snart ha
skyndat att frigöra sig från hans ledning och låta hans
inrättningar förfalla. Norman var en användbar man, men synes ej
ha utövat något självständigt eller ledande ingripande i styrelsen.
Går man till den svenska adeln, gör man samma rön. Lars
Siggesson (Sparre) var alltsedan befrielsekrigets dagar en trogen
vän och en högt betrodd tjänare, men man lär ej kunna påvisa
några mera märkbara spår av hans verksamhet i fråga om
regeringen. Detsamma är förhållandet med de övriga av adeln, som
stodo konungen närmast, de mera jämnåriga vännerna Gustav
Olovsson (Stenbock) och Johan Turesson (Ros), de yngre Sten
Eriksson och Per Brahe. De nedlade jämte andra av riksrådet
sina ofta otympligt uttryckta tankar i rådslagen, men man finner
ej någon, som intager en mera ledande ställning. Det torde ej
finnas i världen mången så originell samling av kungliga brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
