Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 2. Konung Gustav som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAV SOM REGENT
ramlande katolska kyrkan, vars rätt han underkände helt och
hållet för att hänsynslöst sätta kronans i stället. Det sätt, varpå
han tillämpade de ryktbara besluten i Västerås i avseende på
kyrkans egendom, lämnar tillfyllestgörande bevis därpå.
Utvecklingsgången från de första kontrakten med biskopar och
domkapitel om deras överflödiga inkomster till indragningen av
sockenkyrkornas och sockenprästernas hemman, som i annat
sammanhang beröres, är i det fallet lärorik. Men detsamma framträdde
även i fråga om staten. Han behandlade förhållandet till råd
och ständer fritt utan att binda sig vid några fasta former; han
ändrade konungaed och rådsed efter omständigheterna; han
gjorde gällande vad han ansåg främja kronans rätt och det helas
gagn i avseende på rikets hushållning och i fråga om
dispositionsrätten till Sveriges jord efter grundsatser, för vilka han
visserligen icke kunde åberopa några lagens bud. Detsamma visade
sig även i enskildheter. Gamla privilegier hade för honom ingen
helgd. Ett bekant exempel innehåller hans brev till Gustav
Olovsson av den 6 februari 1542. Lödöseborgarna hade besökt honom
med sin skatt; »så ibland annat», fortsätter han, »hava de ock
haft med sig en hop gamla brev eller privilegier, huru vi dem
kalla skola, vilka vi icke till ett blåbär akta, och kunna
fördenskull icke fulleligen besinna i vad akt och mening de sådana
brev med sig fört hava eller presentera ville, annan än att de
därmed till äventyrs mente, att så snart vi samma privilegier
sågo, vi då skulle strax efterlåta dem allt det dem syntes gott
vara». En otvivelaktig rätt enligt Sveriges lag hade folket att
upprätta förslag till häradshövding och lagman. Det hände-en gång,
att Sunnerbo härad hade haft sändebud uppe och begärt
namngivna personer till häradshövding och fogde. Konungen fann det
»sällsynt», emedan sådant var varken lag eller sed i Sverige; »vår lag
och gamla kristliga seder giva det till känna», fick allmogen till svar,
»att efter det vårt rike är ett gammalt konungarike och konungarna
hava haft den makt och våld här i riket till att avsätta och
tillsätta häradshövdingar, lagmän, fogdar och andra ämbetsmän,
eftersom dem haver tyckts, att rikets nödtorfter och lägenheter
behöva kunde, därför tyckes oss också gott och rådligt vara,
att man låter det bliva vid det skick, som gammalt och fornt
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
