Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 2. Konung Gustav som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
gång till en fogde, »att du alltsammans behåller på slottet och
slukar det alltsammans in, som om det fölle i en brunn, där
intet bottnade».
Man hade också vant sig att lita till konungen. Behövdes
bräder och spik eller salt och fisk, en murmästare eller en
båtbyggare, vände man sig till honom, men därmed blev han
slutligen icke nöjd. »Förundrar oss storligen», hette det en gång
i ett sådant fall, »att du icke själv har tänkt därpå och beställt
dig vad som hör till byggning, utan ligger och gnager på oss...
liksom vi vore din underfogde och skulle peka finger på allt
det du göra eller hava skall, det behagar oss platt intet»; konungen
kunde knappt åstadkomma så mycken spik, som han själv
behövde för sina fartyg, slutar han. När fogden i Hovs län
begärde fisk, fick han likaledes till svar, att han själv borde tänka
på saken och icke jämt »klanka» på konungen, liksom denne
vore hans »redesven»; han förstod icke vad stor förtäring fogden
hölle, efter han enkom behövde fisk och salt, och anmärkte,
att han icke på länge fått några uppgifter om boskap, spannmål
eller smör från länet. En tredje gång hette det: »Man skall allt
peka med fingret på för eder vad I härnäst beställa skole;
snarast sagt I velen härnäst icke gå tvärt över en väg för vårt
bästa, med mindre I skolen hava vår synnerliga befallning — —
sådant väsen behagar oss föga.»
»Förlåt dig där fulleligen till, att var det sker oftare, då blir
det icke till tacka taget eller hållet dig till godo; där rätta dig
efter», är en stundom återkommande refräng i konung Gustavs
skrivelser, men det framträder därjämte ej sällan, även när
utlåtelserna äro stränga, såsom i de anförda skrivelserna till
kammaren eller fogdarna, ett humoristiskt och skämtsamt lynne,
som även annars ej sällan ger krydda åt hans språk och
kastar ett vänligare skimmer över den allvarliga meningen. Även
detta är ett slags patriarkaliskt, stundom till och med älskvärt
drag hos den stränge härskaren, som man saknar hos sönerna.
Ett par exempel bland många må anföras. I maj 1556 hade
han ej på länge fått underrättelser från slottsskrivaren i
Stockholm; han skrev då, att han ej visste, huru det var med honom,
»antingen du kommit in i något berg och där blivit förhållen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
