Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 2. Konung Gustav som regent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAV SOM REGENT
stackars kammarskrivarna skulle i konungen hava en
fruktansvärd överrevisor, och dennes otålsamhet växte, i samma mån
som åren gingo och krafterna avtogo. Allt är hopblandat i edra
register, skrevs till kammaren 1544, det arbete, som där göres,
är mest onyttigt, konungen hade mera bekymmer och
förtörnelse därav, än han kunde säga, intet länsregister var riktigt
och felen flera, än han kunde skriva: »vi komma snart om vår
sundhet genom sådan försummelse och vrånghet». 1557 var ett
olyckans år för samma kammare. Där följde de sitt gamla sätt,
skrevs till en kamrerare, och ville intet sköta eller lära och
författa i den rätta ordningen med uppslagsregister eller »index».
Så följde det bekanta vredesutbrottet: »Vi veta snart icke,
hurulunda vi skola gjuta uti eder samma ordning antingen med vax,
vatten eller tjära, och där I icke annorlunda och med större
flit eller aktsamhet viljen taga saken före och skicka oss bättre
och beskedligare räkenskaper, då vore det bättre ogjort än gjort
och att I haden skam och otack för mödan», varjämte
medsändes två indices. Titt och ofta, hette det i ett annat bannebrev
av samma år, är eder nog därom tillkännagivet, men vi
förnimma dock, att det hjälper inte längre än såsom vi vända
baken till, så är all trohet glömd; kammarskrivarna gingo intet
tjuvstycke förbi, varken i vikten, uppbörden eller utgiften; han
begärde på samma gång ett »summarum» på meniga rikets
uppbörd i alla persedlar. Två år senare befann sig konungen så
försvagad av de bekymmer han haft av kammar- och
ämbetsskrivarnas skalkstycken, att han kände sig oförmögen till vidare
arbete.
Han förhöll sig på samma sätt till fogdar och uppbördsmän
i landsorten och var ej rätt belåten, när ingenting förmärktes av
deras uppbörd i Stockholm. Det är oss ingen ringa besväring,
hette det 1549, att vi aldrig kunna i tid och timme få våra
rättigheter in i kammaren av fogdarna, utan de skola så alltid
behålla penningarna inne hos sig, så länge de vilja, oss och
kronan till ingen ringa skada. Deras register liknade »en skugga
uti månsken», de blandade ihop det ena med det andra, så att
de själva ej kunde reda sig; men »vältra och söla sig i rikets
penningar», det kunde de. Det är sällsynt, hette det en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
