Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 2. Konung Gustav som regent - 3. Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
förfelade expeditionen till Frankrike, förhöll han sig i allmänhet
trevande och ängslig, när det gällde internationella frågor. Hans
naturliga misstänksamhet gjorde sitt till, men han synes även
ha haft en känsla av att här öppnade sig en för honom
främmande värld, där hans, om man så får säga, sunda men
begränsade bondförstånd saknade ledtråd. Han var rädd att föras ut
på hal is, men denna känsla i förening med den nyssnämnda
misstänksamheten gjorde honom som underhandlande part
synnerligt obekväm. Med en annan utbildning i detta avseende
hade han måhända kunnat åt Sverige bereda en annan framtid.
Prägeln av sin egen storslagna personlighet hade Gustav
Vasa emellertid tryckt på sitt rikes utveckling på alla områden;
där hans ingripande fattades, avstannade verksamheten lätt. Han
kände också sin betydelse och talade ej sällan om huru det skulle
gå med hans »simpla» folk, när han ej längre fanns. Han hade
ej hunnit eller förstått att genomföra en fast organisation i sitt
rikes styrelse, och det var en vansklig uppgift han lämnade åt
sin efterträdare. Det skulle också visa sig, att de intressen och
ärvda rättigheter, som han icke brytt sig om eller med stark
hand hållit ned, än en gång skulle resa sitt huvud, och att det
skulle behövas att återknyta sambandet med den gamla
landslag, som han så litet uppmärksammat, för att betrygga rikets
utveckling i lugn.
3.
KRIGSVÄSENDET.
Gustav Eriksson började befrielsekriget med den väpnade
bondehären under biträde av de frälsemän eller »hofmän», som
efter hand slöto sig till honom. Det är tydligt, att denna
krigsstyrka i många hänseenden var otillfredsställande, och
befrielsekrigets långsamma gång förklaras därav. Det ansågs som en
militärisk tilldragelse värd att antecknas, att Staffan Sasse
sommaren 1521 tillförde honom 60 tyska knektar. Det var först
förbindelsen med Lybeck, som bragte honom ett större antal
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
