Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 3. Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGSVÄSENDET
övat krigsfolk, några fänikor landsknektar. En del av dessa
hemförlovades efter Stockholms erövring, en annan del stannade
kvar och torde fått förstärkning utifrån. Efter Gottlandståget
åter torde större delen fått återvända. Under grevefejden var
bristen på övat krigsfolk stor, flottan kunde ej utlöpa av brist
på manskap, och livliga underhandlingar fördes om att få över
2,000 knektar från Jylland till Sverige. Under de oroliga åren
efter grevefejdens slut synas värvningar systematiskt ha
företagits i utlandet. En dansk spion berättar, att i slutet av 1539
funnos i Sverige sju fänikor knektar, dock ej uteslutande tyskar,
två i Stockholm, en i Finland, två förlagda i köpstäderna i
Svealand, de övriga i Västergötland. De många tyskar, som
vid denna tid inströmmade i riket, uppträdde också med en eller
flera hästar och ryttare. Ett utgiftsregister 1539—40 upptager
ett trettiotal utländska av adel med resp. 1—9 hästar, dessutom
skyttar och bysseskyttar, s. k. »enspännare», hingstridare o. s. v.
En sådan tysk av adel antogs 1536 med skyldighet att rida själv
femte med dugliga karlar, hästar och harnesk, mot en lön av
400 mark, 24 alnar engelskt kläde och två stycken »sårduk»,
mat, öl och foder för sig samt karlar och hästar. Redan 1526
omtalades vidare konungens drabanter, under de sista årtiondena
av hans regering 40—60 till antalet; det var på en gång en
livvakt och en stamtrupp, användbar till utbildning av rekryter.
Under Dackefejden företogos åter stora värvningar i Tyskland,
och man möter namnen på en rad knekthövitsmän, Peter von
Hannover, Otto och Mikael Glasenap, Kristofer von Dresen, Sixt
von Möniken, Ditlef von Grünewald m. fl. Men med Rhengreven
bortsändes 1543 sex fänikor, och även de övriga fingo efter hand
hemlov; 1545 fanns enligt konungens eget angivande intet
främmande krigsfolk i landet. Landsknektarna voro ett svårhanterligt
följe, dyrbara att underhålla, och erfarenheterna under
Dackefejden bidrogo icke minst att öppna konungens ögon för behovet att
organisera ett försvar på inhemsk grund. Han blev i själva
verket grundläggare av vår nationella krigsmakt.
Olika möjligheter stodo honom i det fallet till buds.
1 Tyg av blandat ylle och linne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
