Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 5. Den andliga odlingen och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
med ärkebiskop Lars — vilken själv fick åtaga sig att författa en
svensk krönika, som dock vid sidan av broderns arbete, vare
sig vad stil eller innehåll angår, ej håller provet — och därmed
är den svenska litteraturens tillstånd under konungens senare
år tillräckligt belyst. Därtill kan läggas, att domkyrko- och
klosterbibliotekens handskrifter började söndertagas, de dyrbara
läderbanden användes till omslag åt större räkenskaps- eller
kansliregister, de särskilda pergamentsbladen åt smärre lägg.
Så fattig än den andliga odlingen i allmänhet var i Sverige
vid medeltidens slut, betecknar den katolska kyrkans fall likväl
en tillbakagång för en viss tid. Dess mest begåvade
representanter skuddade snart det kätterska fäderneslandets stoft av sina
fötter, och följderna visade sig i undervisningsanstalternas förfall.
Uppsala universitet, som aldrig hunnit komma till någon
blomstring, hade visserligen upphört med sin verksamhet redan före
reformationen. Nu hotades även domkyrkoskolorna med
undergång, och klagomålen däröver blevo snart allmänna, ehuru
konungen emellanåt lät uppmana allmogen att sätta sina barn i
skola. I Tysklands protestantiska kretsar väntade man ej utan
skäl, att den protestantiske konungen av Sverige med sina
nyförvärvade rikedomar skulle göra något för undervisningsväsendets
höjande, och det saknades ej påminnelser, som generade. Vi
ha redan berört hans uttalanden till Nicolaus Magni i det
hänseendet. På riksdagen i Västerås 1544 fann han sig föranlåten
att i den stora propositionen till ständerna giva ett slags löfte
om att kyrkosilvret skulle användas även till upprättandet av
ett universitet, men någon verkställighet hördes ej av. På
herredagen i Arboga 1546 dristade omsider biskoparna att komma
fram med en skildring av det sorgliga tillståndet. Skolorna
kommo för varje dag alltmera »till akters», hette det, och
någonting måste göras, om de ej inom kort skulle alldeles gå under. Det
vore därför nödvändigt, att från varje domkyrka ett par personer
höllos till studium; på det att studenterna, som skickades utrikes,
ej skulle komma alltför oförberedda, borde ett universitet, såsom
länge varit på tal, upprättas för att meddela någon förberedande
kunskap; några lärda män behövdes vidare vid varje domkyrka
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
