Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
birkarlarna sina ensliga färder upp till Ishavet, där trenne riken
utan fastställd gräns sammanstötte. I Svealand var
Upplandsslätten jämförelsevis tätt befolkad, liksom bygderna kring de
stora sjöarna, men väster om Nora utbredde sig en stor
ödebygd ända bort till norska gränsen, även den jämförlig med
Lappmarken för ett par årtionden sedan och blott på
Värmlandsberg liksom vid älvarnas stränder avbruten av mänsklig odling.
SKÖRDENS BÄRGANDE. Ur Olaus Magnus’ historia.
På gränsen mellan Svea- och Götaland mötte nya obygder, men
söder därom på Öster- och Västergötlands slättmarker vidtogo
åter väl befolkade trakter. En ny väldig skogsmark började i
södra Östergötland och sträckte sig djupt ner i Småland, där
bok- och furuskog i helt annan utsträckning än i våra dagar
växlade med odlad bygd. Och mellan de odlade markerna,
förbi eller över de stora skogarna funnos i allmänhet inga
körbara vägar, man hade att ridande taga sig fram, även biskopar
och prelater måste rida eller färdas i båt; gärna valde man
vintern för längre resor över land, då isen slog genvägar över
sjöar och kärr.
Den ojämförligt största delen av befolkningen levde av
jordbruk och dess binäringar. Städernas invånare utgjorde kanske
360
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
