Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
5 procent av befolkningen i dess helhet, och även de voro i stor
utsträckning jordbrukare. I jord placerades med förkärlek ledigt
kapital, hela rikets civila och militära förvaltning var i väsentlig
mån grundad på jordens avkastning. Av sädesslagen var korn
nästan överallt det förnämsta, närmast i ordningen kom råg;
vete och havre liksom rotfrukter odlades endast helt obetydligt.
Däremot var boskapsstocken jämförelsevis större än nu, och i
en trakt så sädesrik, som Västergötland är i våra dagar, var
boskapsskötseln den tiden snart sagt huvudnäring. Vid kusterna,
i synnerhet i Norrland, idkades naturligtvis fiske. Bergsbruket
var i början av konungens regering väsentligen inskränkt till de
gamla koppar-, silv- och järnbergen i södra Dalarne, Västmanland
och Närke, till Värmlandsberg och till den nyligen upptäckta
silvergruvan vid Sala. Någon industri fanns för övrigt icke på
landet, endast sockenhantverkare eller »ämbetsfolk» på de stora
gårdarna; undantagsvis, som i Hälsingland, var vapensmide en
lantmannanäring. Däremot idkades överallt på landsbygden
med förkärlek köpmanskap. Eljest voro handel och hantverk
hänvisade till städerna, men dessa, omkring 30 till antalet, voro,
såsom redan nämnts, små; huvudstaden räknade kanske 7,000
invånare, Uppsala 2,500; de folkrikaste bland de övriga voro
måhända att jämföra med Vaxholm eller Söderköping i våra
dagar.
Det var även i ekonomiskt avseende ett förlamat rike, som
konung Gustav mottog, och för hans praktiska sinne blev det
snart en av de förnämsta uppgifterna att väcka det slumrande
näringslivet. Men han stötte på svåra hinder i den ringa
folkmängden, de små städerna, bristen på kapital, inrotad
oföretagsamhet och gamla sedvanor. Han mäåäste själv övertaga ledningen,
och han tog också näringarna om hand på ett personligt sätt,
vartill något motstycke i Sveriges ekonomiska historia ej kan
uppvisas. De minsta framstegen visade jordbruket, som på de
i allmänhet små och spridda jordlotterna sköttes på fädernelärt sätt.
Icke ens adeln ägde den tiden i allmänhet några stora och
sammanhängande gods, utan i stället spridda gårdar i olika
landsorter, där jorden brukades efter samma metoder som på böndernas
hemman. De kungsgårdar eller avelsgårdar, som efter hand för
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
