Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
åkern ligga obrukad och skogen gå över ängarna; man låg och
trängdes, heter det i tidens handlingar, åtta eller tio starka och
friska karlar på ett hemman och hindrade eller orkade ej med
nybyggen. Särskilt i Norrland och i allmänhet i de stora
skogsmarkerna var konungen angelägen om sådanas anläggande.
Menige man i Värmland uppmanades att bruka allmänningarna,
såsom de gjort av ålder, liksom invånarna i Svärdsjö socken att
upptaga hemman på skogen. Från slutet av konungens regering
har man ett stort brev om Norrlands uppodling, delvis
upprepande äldre förmaningar. Bygdelagen förmente sig vara ägare
till skogen milslångt och hindrade uppodlingen: med orätt, ty
sådana ägor, som lägo obyggda, hörde Gud, konungen och kronan
till; följaktligen medgavs envar rätt att på skogarna uppsöka
lämpliga bolstäder; fogden och tolv ovälde män skulle anställa
syn. När ej annat hjälpte, hotades med straff. Det var orätt
resonerat, upprepades 1553 till smålänningarna, att man finge
göra med sitt skattegods, som man själv ville; allt sådant skulle
brukas, icke blott så, att ägaren hade gagn därav, utan i främsta
rummet att kronan finge fyllest, och därför skulle hemmanet,
om det ödelades av bonden, vara hemfallet under kronan, fogden
sätta en annan bonde dit och ingen bördesman ha rätt till
talan. Det var naturligtvis godtyckliga påbud, under vilka
framskymtade ett stark fiskaliskt intresse, men även vad man i våra
dagar skulle kalla statssocialism. Konungen hade ofta förmanat
östgötarna, hette det 1559, att med mera förstånd och flit hävda
åker och äng med dikning och röjning; det hade föga hulpit,
och nu kunde han på sitt ämbetes vägnar ej längre lida deras
lättja och oaktsamhet; därför ålades fogdarna att med några
ovälde män årligen hålla dikesrannsakning, skaffa dikare och
röjare och låta ägarna betala samt dessutom pliktfälla dem för
var odikad aln, likaså straffa dem, som läto åker och ängs
koggånga och igenväxa. Det var stränga ord, men den svenske
bonden var trög, och även på detta område skriver man ej
Sveriges historia efter författningarna. Det hände, att bönderna
under dyra tider och hårda år klagade sin nöd för konungen,
men de kunde då få höra, att det icke behagade honom, att de
kommo och gnällde, som andra halta, blinda, sjuka och förlamade
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
