Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
människor plägade göra; de brukade sin åker illa, höllo
gästabud och många helgdagar och voro själva skulden till sin
fattigdom.
Detta intresse för landets uppodling utsträckte konungen även
till Finland. Där funnos också stora obygder, de så kallade
»erämarkerna», mellan Tavastland, Österbotten och Savolaks,
omkring Uleträsk och i norra delen av sistnämnda landskap. Med
tillämpning av samma grundsatser som i Sverige uppmanades
inbyggarna i landet att kolonisera dessa områden. Det ledde
till ägotvister mellan nybyggarna, men odlingen gjorde likväl
framsteg, nya socknar uppstodo, och kyrkor anlades.
För boskapsaveln var konungen lika intresserad; han
införskrev engelska får och sökte, med tvivelaktig framgång, förmå
allmogen till detsamma. Bönderna på Öland förmanades 1544
att skilja sig vid sina många »vildmärrar» och skaffa sig får i
stället, av vilka de skulle ha tiodubbelt större profit; ingen bonde
finge ha mer än 12—14 vildmärrar.
Fisket var i vissa trakter en huvudnäring, särskilt i Norrland,
där kronans och böndernas fisken avlöste varandra och en
noggrann bokföring ägde rum, ty bönderna fingo till kronan lämna
en betydande del, stundom ända till hälften av fångsten. Vid
kusten gjorde de anspråk på fiskvattnet, huru långt det än sträckte
sig, och fordrade avgäld av dem, som begagnade detsamma,
men konungen förklarade 1545, att honom och kronan tillkomme
en treding i alla allmänningsfisken, att bonde ej finge giva bonde
tull, att alla strömmingsfisken och fiskelägen utmed saltsjön kallades
konungens rätta allmänning; envar finge bruka dem men skulle
giva konungen var femtonde tunna; syn skulle hållas på vad
var och en närmast under sitt land finge njuta fritt: alltså även
här ett ingrepp i gamla föreställningar om äganderätt, ett hävdande
av det allmännas intresse. Därjämte klagades ej sällan över
huru illa fisken saltades. Ni förvara och salta så falskeligen och
illa mest all den fisk ni föra till Stockholm, skrevs till
norrlänningarna 1542, så att vi och andra goda män, som måste
köpa mycken salt fisk, icke få annat än sur och fördärvad; nu
är ej saltköpet så dyrt i landet, att ni för saltets skull behöva
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
