Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
— Järn utfördes huvudsakligen från Stockholm och Gävle, mot
slutet av konungens regering till ett värde av resp. 213,000 och
37,000 mark i runt tal. I jämförelse med järnhanteringen var
koppartillverkningen obetydlig, ehuru försök gjordes på olika
ställen, såsom vid Åtvidaberg, Nora och Garpeberg. Falu
koppargruva var länge fylld av vatten. Däremot var silvergruvan vid
Sala föremål för synnerlig omsorg, avkastningen ganska rik, vissa
år mer än 20,000 lödiga mark, och kronan tillägnade sig monopol
på rätten att uppköpa silvret.
Den näringsgren, som emellertid var föremål för den livligaste
uppmärksamheten, var handeln. Hela världen började behärskas
av de merkantila intressena, och även det avlägsna Sverige
berördes i någon mån av den nya tidsandan. Här var dessutom
tillförsel av vissa varor nödvändig, och till betalning hade man
knappast annat än inhemska varor. Huru skulle in- och utförsel kunna
regleras? Även den inre handeln ställde åtskilliga problem. Huru
skulle tillförseln ordnas mellan land och stad? Huru skulle
städerna kunna bestå med all den handel, som drevs på
landsbygden, och huru skulle städernas uppkomst främjas? Huru skulle
jordbruket få tillräckliga arbetskrafter och huru städernas
behov därav tillgodoses? Huru skulle man kunna hindra
dåraktiga spekulationer och företag? Huru skulle man bära sig åt
under dyr tid, som ej sällan inträffade, och huru skulle oskälig
prisstegring hindras? Huru skulle man kunna reda sig med
konkurrensen både inrikes och utrikesè? Det var en rad av
ekonomiska spörsmål, intressanta under alla tider, som reste sig och
krävde sitt svar, och ingen fanns, som kunde svara på dem utom
konungen. Det var han, som fick taga hela rikets handelsnäring
om hand, och han gjorde det också, i synnerhet sedan densamma
frigjorts från beroendet av Lybeck, med samma säkerhet, samma
envälde som på alla andra områden av det ekonomiska livet.
Det gällde sålunda att reglera exporten både i avseende på
avsättningsorter och varor. Sveriges utrikes handel, ringa som
den var, rörde sig på hävdvunna stråkvägar över Östersjön till
Reval, Riga, Danzig, Lybeck. Sedan på 1540-talet fredliga
förhållanden åter inträtt med de burgundiska länderna, upptogs
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
