Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 6. Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄRINGSLIV
borgare gjorde Östersjöstäderna för stor tillförsel, de borde finna
andra vägar, till exempel för järnet från Noraskog och
Värmland, så att det kunde komma till Värnimsund (utanför
Kristinehamn) och Huvudnäs (nuvarande Vänersborg) vid Vassändan
och sedan in i Göta älv. Året förut grep sig konungen an
med anläggande av vägar från Bergslagen till Älvsborg för
transporter bäde av järn och andra produkter. Öresund passerades
1558 (fram och åter) endast av 30 svenska skepp mot 1124 från
Nederländerna, 515 från de vendiska städerna och 168 från
Danzig.
En annan avsättningsort öppnade sig i Ryssland. Handel
över land hade visserligen av ålder förekommit österut, och
ryska köpmän kommo ända till Öster- och Västerbotten. Efter
det ryska krigets slut på 1550-talet sökte konungen samla den
ryska handeln i Helsingfors och Viborg med förbigående av
Reval; han hoppades, att även de »österska» städerna liksom
holländarna skulle kunna vänjas dit, och han sträckte sina blickar
så fjärran, att han, ehuru förgäves, sökte hindra engelsmännens
handelsfart över Norra Ishavet till Arkangel.
Men även sättet, varpå den utrikes handeln drevs, blev
föremål för en skarp kritik. De brukade, hette det en gång om
Gävle borgare, seglatsen »sällsynt nog»; de visste ej andra vägar
än till Danzig, Lybeck, Riga och Reval, dit löpte alla mest i
en hop och fyllde marknaden med koppar, järn, lax, finska gäddor,
smör och andra svenska varor, så att de blevo platt föraktade
och »lågo i träcken». Den, som först kom, satte priset, hette
det en annan gång; när de med trängande och slitande samlat
ihop en mängd inländska varor, hade de varken ro eller lisa,
förrän de blivit dem kvitt, vare sig det skedde med fördel eller
skada, och på detta sätt utsåldes inländska varor »vanvyrdeliga».
Det gick lika illa i avseende på införseln. Då trängdes man
om främmande varor liksom »svultna svin om mäsken och dravet»
och dyrkade upp priset för varandra De för dyrt inköpta
varorna blevo sedan liggande, och den förståndige fick lida med
den oförståndige. Man utförde goda och »oförgängliga» varor,
klagades en annan gång, och införde »lösa och skröpliga» eller
»prackeri». Även här måste konungen på sitt ämbetes vägnar
24—190882. Sveriges historia. IV.
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
