Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 7. Samhällsklasser och levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——
SAMHÄLLSKLASSER OCH LEVNADSSÄTT
familjer voro av lika hög ålder som mången rådsätt, togo
inträde inom rådet och återfinnas, såsom också av den ofullständiga
uppräkningen framgår, i mer än ett landskap, andra uppkommo,
blomstrade och vissnade i sin avskilda landsända. Under denna
medelklass skymtar och försvinner en rad med frälsemän, som
aldrig hunnit bilda någon ätt, som kanske blott hade ett
självtaget frälse, som till och med kunde anhålla att åter få bliva
bönder; dit får räknas det »vildfrälse», som denna tid omtalas i
Finland. Det hände väl också, att de, som ej ville göra tjänst,
åter lades under skatten.
Att rida i kronans tjänst var villkoret för alla, och man
finner även fogdar och skrivare snart vänja sig därvid. Det
gick lättare på en tid, då ritten ännu var det vanliga
fortkomstmedlet. Men det gjorde också, att en förutsättning för adeln,
den högre såväl som den lägre, var jordegendom, och denna
sökte man att öka på alla både lovliga och icke lovliga sätt.
Intet knep lämnades oförsökt, när det gällde nästans åker och
äng, intet våld, som hade utsikt att passera ostraffat. Inga tvister
voro vanligare, och inga processer räckte längre än de, som
gällde jord. I Finland, berättas det, gjorde sig sålunda Erik
Fleming till förmyndare för faderlösa adelsflickor, varpå han gifte
bort dem med länsmän, skrivare, bönder och annat »gement folk»
och sedan tvingade dem att för billigt pris avstå sin jord, som
de genom ofrälse giftermål skulle förverkat. I Småland hade
en konungens fogde mycket att berätta om Nils Persson
(Silversparre) på Holma. Han hade »taskan full»; hade adeln några
gods att panta eller sälja, höll han sig framme och skulle hava
dem. I övrigt skilde sig den lägre adeln i levnadsvillkor icke
mycket från de förmögnare bönderna, och även den högre bodde
enkelt. Enstaka fasta hus funnos visserligen men avsedda till
försvar, tunga, klumpiga och obekväma som bostäder. Ett och
annat började restaureras, ett och annat nytt började även av
högadeln uppföras, såsom förut nämnts.
Inom de stora adelsätterna började behovet av en högre
bildning att göra sig gällande, men i allmänhet voro sederna
enkla, ofta råa, och upprörande exempel på det senare förekommo.
En beryktad våldsman var den rike Bengt Nilsson (Ferla) på
25—190882. Sveriges historia. IV.
385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
