Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - I. Inre förhållanden - 7. Samhällsklasser och levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV VASA
Bergshammar i Södermanland, som kunde räknas till högadeln.
Han lät sina bönder om dagarna arbeta i ladan och om nätterna
»sitta i bulten», han slog och misshandlade dem, när de sökte
skydda sina bondhundar mot hans jakthundar, eller av andra
anledningar, och lät dem på mässbok och krucifix svärja att
icke klaga för konungen. Han anklagades slutligen för fyra
dråp, som han begått eller anstiftat, men fick sona dem med
att avstå fyra hemman till konungen och med förlusten av
riksrådsvärdigheten. Hurudant skulle då tillståndet vara i avlägsna
landsorter? Den nyssnämnde Nils Persson i Småland var också
känd som en mäktig kämpe i sin landsända, och berättelserna
om hans bedrifter voro många. Den ene lemlästade han, den
andre stack han svärdet igenom; en konungens tjänare, som
ådragit sig hans vrede, kom undan ur hans händer med sju hugg
i huvudet och »sjutton fulla hugg» på sin kropp. Något strängare
straff vederfors veterligen icke Nils Persson.
Det är sant, att bland allmogen var tillståndet icke bättre.
I Småland blomstrade ännu den gamla släkthämnden. Om någon
»kom i skada», som det förskönande hette, för ett dråp, krävde
släktingarna i böter 5—600 mark penningar, 2—300 lod silver,
ett par stycken kläde, ett antal oxar, och i frändebot skulle var
skyldeman till den döde erhålla en fyralodssked, ett armborst,
ett svärd, en sadlad häst och alla tillsammans ett par stycken
kläde. Även om det skulle ligga någon överdrift i skildringen,
är den belysande. Mot samma Smålandsbönders okristliga leverne
riktades andra beskyllningar: de bytte och skiftade hustrur med
varandra, hette det 1554, liksom man plägade handla med hästar
och andra oskäliga kreatur. Under sådana förhållanden voro
ordningens väktare icke nogräknade om medlen. En Blekingsbo
hade varit inne i Vissefjärda och illa huggit en konungens tjänare.
Konungens fogde hade ej annat att föreslå, än att man
arrangerade så, att den misshandlade med sina släktingar sköte ihjäl
våldsverkaren, varpå de kunde skickas till Uppland, tills saken
hunne glömmas. Man befann sig ännu i de tider, då dråp ej
gällde som något egentligt brott, då det var målsägarens sak
att beivra det och icke allmän åklagares, och konungen handlade
efter dessa grundsatser vid den högsta rättsskipningens utövning.
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
