Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allenastyrandets tid 1544-1560 - II. Utrikes politik - 1. Kejsaren, Lybeck och Västeuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEJSAREN, LYBECK OCH VÄSTEUROPA
även Sverige och samtalade mer än en gång med konung Gustav,
av vars stora egenskaper han bevarade ett djupt intryck, och i
Danmark underhandlades med honom. Resultatet blev endast
en förnyad handelstraktat 1560.
Även till England försökte man ett närmande; engelska
sändebud besökte Sverige 1550 för att inleda
handelsförbindelser, och en svensk beskickning avsändes dit, men
underhandlingarna hunno ej avslutas före konung Edvards död (1553).
Hos efterträdarinnan, drottning Maria, gjordes ett fruktlöst
försök att hindra engelsmännens handel på Arkangel, och det var
först Eriks giftermålsunderhandlingar, som för en kort tid ledde
till en livligare diplomatisk beröring mellan de båda rikena.
Vid engelska hovet anställdes till och med ett ständigt svenskt
sändebud, en »perpetuus legatus» — det var Dionysius Beureus
—, och den ena beskickningen följde på den andra, tills
slutligen konungens andre son hertig Johan med stor ståt begav
sig dit 1559 utan att kunna uträtta mera än föregångarna. En
österrikisk gesant motarbetade den svenske fursten, och
drottningen lät förstå, att hon ej tänkte på något giftermål.
Härtill inskränkte sig Sveriges politiska förbindelser med
mellersta och västra Europa. Vid slutet av konung Gustavs
regering, liksom vid dess början, var det egentligen
Östersjöländerna, som bildade ramen för dess utrikes politik, och här var
det, om man bortser från Lybeck, förhållandet till Danmark å
ena sidan, till Ryssland å den andra, som utgjorde de båda
motsatta polerna. Den svenska diplomatien var för övrigt den
tiden icke vuxen några större uppgifter, den behövde ännu en
långvarig skola, innan den kunde upptaga tävlan med den
mellaneuropeiska; dess ryktbaraste försök, den Pyhyska ambassaden,
vittnade uppenbart därom. Den svenske konungen i sitt avlägsna
rike hade ej heller någon ärelystnad i den vägen. Hans nyktra
förstånd hindrade honom att trakta efter »omöjliga ting», och
lockades han in i något vågspel, som kunde synas äventyrligt,
förstod han alltid att i sista stunden draga sig därur eller
uppskjuta avgörandet, tills händelsernas utveckling gjorde det
överflödigt. Förhållandet till Frankrike och till de schmalkaldiska
furstarna, de två förbindelser, som kunnat få de mest vittutse-
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
